Roman
Felicia Stenroth
Handens rörelser
Norstedts
Timmarna är långa – för att inte säga oändliga – på callcentret där Ida jobbar. Hon rapar inövade fraser liksom en nickedocka vartefter att de röda eller gröna staplarna på betygstavlan stiger och sjunker. Hon och kollegorna är ständigt betygsatta och manövrerade. Tillbakahållna med dåliga villkor och minimilöner. Chansen till ett annat liv tycks gå Ida och kollegorna förbi, trots att callcentret ligger på tolfte våningen och världen bokstavligen ligger under deras fötter.
Liksom i Felicia Stenroths tidigare böcker rör sig även "Handens rörelser" kring arbete, klass och barndomen. I Idas minne finns en alkoholiserad mamma och det ständiga hotet från kronofogden. Ett gungfly som har präglat Ida, vilket blir tydligt även i den ordknappa och trevande kärleken till flickvännen och i hela hennes oförmåga att ställa krav och uttrycka sig.
Det kan tyckas tröstlöst, men det är det inte. Felicia Stenroth skriver så att nuet stannar. Krusidullfritt och knivskarpt och med en otroligt poetisk prosa, där solidariteten och samhörigheten "växer samman som murgröna på en trädstam". Inte bara mellan Ida och hennes mamma, utan också mellan Ida och kollegorna. För till slut tröttnar Ida och gör revolt i det tysta. Hon ger kunderna oförtjänta förmåner och säger motsatsen till det som har präntats in. Allt medan betygstavlans staplar lyser allt rödare. Som en förtröstan och ett hopp om arbetarklassens kamp för bättre villkor och bättre liv.