Drama
Titel: Scenes from a marriage
Visas på: HBO Nordic
I rollerna: Oscar Isaac, Jessica Chastain
Regi: Hagai Levi
Antal avsnitt: 5
Betyg: 3
I inledningen av varje avsnitt av "Scenes from a marriage" får vi se hur skådespelarna Oscar Isaac och Jessica Chastain förbereder sig inför inspelning. De sminkas, småpratar med de maskbeklädda teknikerna, och gör sig redo för sina roller som paret Jonathan och Mira. Dessa ikläder sig i sin tur rollerna som man och hustru, en på ytan perfekt förening som dock krackelerar bakom fasaden på den eleganta villan.
I den eviga strömmen av nytolkningar har turen nu alltså kommit till Ingmar Bergmans "Scener ur ett äktenskap" från 1973. Frågan är vad en regelrätt remake ska tillföra när såväl äktenskap som utdragen separation numera har skildrats ett otal gånger, till exempel i Noah Baumbachs "Marriage story" (2019).
Regissören Hagai Levi har tidigare skapat terapiserien "In treatment", och har således en förkärlek för dialogdrivet drama. Till den nya seriens styrkor hör också att man har behållit mycket av koncentrationen från originalet – det rör sig om ett hus, två människor och fem timmar av känslomässig berg- och dalbana.
Liksom i originalversionen representerar de fem avsnitten olika skeenden i parets äktenskap och uppbrott. Vi ser dem i olika stadier av konflikt, separation, ånger, hat och försoning. Den mest betydelsefulla förändringen från originalet är de omvända könsrollerna. Kvinnan är här den yrkesmässigt mest framgångsrika parten, medan mannen tar det största ansvaret för omvårdnaden av deras dotter.
Som alltid när det gäller kammarspel hänger mycket på skådespelarna, och lyckligtvis finns här en trovärdig personkemi. Jessica Chastain har det svåraste jobbet som den mindre sympatiska Mira, och ibland balanserar insatsen på gränsen mot det affekterade. Oscar Isaac känns däremot gjuten i rollen.
Trots fint skådespeleri är det dock givet att något saknas i jämförelse med originalet. Den brutalt nakna äktenskapsskildringen är i dag inte längre lika banbrytande, och man saknar föregångarens råa och direkta formspråk. Här är fotot mjukare och ackompanjerat av försiktiga inslag av musik, som drar mot det sentimentala. Serien uppnår visserligen ögonblick av stark emotionell resonans, men förmår i slutändan inte nå fram till den existentiella kärnpunkt som var Ingmar Bergmans signum.
