Sirapsseg väntan på Jan Myrdals död

Smågnabbande kommunisters diskreta charm räddar inte filmen om Jan Myrdals sista tid i livet.

Jan Myrdal (1927–2020) sitter mest framför datorn i duon Sjökvist/Löfgrens småtråkiga dokumentär, men han besöker också tandläkaren och frisören i väntan på döden.

Jan Myrdal (1927–2020) sitter mest framför datorn i duon Sjökvist/Löfgrens småtråkiga dokumentär, men han besöker också tandläkaren och frisören i väntan på döden.

Foto: Picky Pictures

Recension2021-10-01 06:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: I väntan på Jan Myrdals död

Visas på: Bio

Medverkande: Lasse Diding, Jan Myrdal, Emilia Isaksson Marques

Regi: Bo Sjökvist, Bengt Löfgren

Speltid: 71 min

Betyg: 2

Regiduon Bo Sjökvist/Bengt Löfgren, vars förra film behandlade snusksångaren Johnny Bode, fortsätter rikta kameran mot folkhemmets avigsidor. Den här gången mot den salige författaren Jan Myrdal, vars långa karriär haft toppar liksom dalar. Fokus ligger på hans sista tid. När vi möter den 91-årige Myrdal befinner han sig i lågintensiv konflikt med mecenaten Lasse Diding – världens rikaste kommunist. Det är en långsamt puttrande gryta med två smågnabbande original, inte utan lyteskomik.

Om Sjökvist/Löfgren ämnat framställa åldrandet som en stilla vaka – då har de lyckats. Bildmaterialet begränsar sig ofta till Myrdal sittande vid datorn, korsklippt med Diding som traskar runt på sina hotell i Varberg, alternativt röker cigarr i badet. Tittarupplevelsen är småmysig, harmlös och ganska tråkig.

Enstaka tillbakablickar görs via arkivmaterial från Myrdals liv, men på ett sporadiskt och opedagogiskt sätt. Egentligen hade en traditionell dokumentär i stil med bioaktuella "Lena" bättre fångat hans krokiga livsresa. Fast det är inte den filmen som man har velat göra. I ännu en badscen frågar Diding vad det ska bli för film. "En film om hur det är att bli gammal", svarar regissörerna. Trots att filmen envetet fokuserar på denna enda aspekt, eller kanske just därför, beskriver den snarare en mer åldersospecifik tristess.