Roman
Trion
Johanna Hedman
Norstedts
"Trion" är passande nog indelad i tre delar. En kort inledande och en kort avslutande del med en hel roman intryckt mellan sig. Hugo, Thora och August är den trio som det handlar om. Hugo blir inneboende hos överklassfamiljen Stiller i centrala Stockholm. Snart lär han känna dottern Thora och hennes älskare och vän August. Snart är även Hugo och Thora älskare. På sätt och vis är de älskare alla tre.
Det är svårt att inte tänka på den trio som finns i Lydia Sandgrens hyllade roman "Samlade verk" (2020) som också den består av två män och en kvinna. I "Samlade verk" är det Gustav Becker som är konstnären och i "Trion" är det August. Böckerna utspelar sig också båda två i olika grad över generationerna. "Trion" börjar med att Thoras dotter söker upp Hugo i New York för att prata om sin mamma. Hon är rädd att Thora ska sticka sin väg. I "Samlade verk" söker Rakel efter sin försvunna mor. Gemensamt har de också att de båda är briljanta romaner – och debutböcker.
"Trion" är spänstig och levande – även språkmässigt. Det märks att Johanna Hedman är intresserad av språk. Beskrivningar av ord, dialekter och modersmål sparas det inte med. Och ord kan beskrivas som hårda i kanterna och klibbiga i mitten. Att liksom den äldre versionen av Hugo vara skild från sitt modersmål beskrivs som att uppleva världen mindre omedelbart: "Det finns ingen direkt förbindelse mellan känslorna och de engelska ord som etiketterar dem, bara omvägar."
Klass och privilegier är några av bokens viktigaste teman och skildras inte minst från överklasstjejen Thoras perspektiv. Som när hon ansätts av August vänner, vilka ifrågasätter hennes familjs smutsiga affärer. Det är förstås inte hennes ansvar. Å andra sidan är det inte konstigt att vilja ställa någon till svars för att en busslast med människor äger mer än resten av världen tillsammans.
Kärlekstriangeln är dock romanens verkliga fokus, och Hugos flykt från triangeln är den stora gåtan. Varför ger han sig av? Önskade han sig egentligen en mer konventionell tvåsamhet? Thora talar upprepade gånger om att det inte är fel att behöva någon, medan Hugo å sin sida verkar vara rädd för beroendet och i stället vill vara självständig. "Trion" är en vemodig och välskriven roman om skavande känslor. Johanna Hedman borde utan tvekan kunna vänta sig minst ett debutantpris.
