Roman

Linus de Faire

Soledad Peñas melodram

Albert Bonniers förlag 

Akademikern Soledad får avbryta sitt bokskrivande när hennes mamma attackerar en präst med en frusen fisk i Mahón på ön Menorca. Det blir början på en kavalkad av tokigheter. Soledad för hem modern till Granada och åker sedan tillbaka till ön, där hon hänger med sin pappa och skriver på en självbiografisk melodram till hans amatörteater.

Romanen blandar folkliga genrer som burlesk, fars och buskis med grekisk tragedi. Den innehåller även en metalitterär lek, då handlingen är den melodram som Soledad skriver på. Det skapar en intressant spänning där läsaren inte vet om hen befinner sig i romanens verklighet eller fiktion. Även den andalusiska kören, som återkommande kommenterar handlingen, bidrar till känslan av teater. Karaktärerna betraktas med en yttre blick och blir marionettdockor utan kontroll över sina öden, just som i den grekiska tragedin. Som läsare får man syn på mänskligheten och allas våra fel och brister. 

Risken med litterär maximalism och putslustig ton är att det blir ytligt och pinsamt, men det upplever jag inte här. Berättelsen har en mörk underton och överspelet levandegör karaktärernas livsöden. Här finns ett dödfött barn, ärr från Francoregimen och utsatthet i det ekonomiskt krisande Spanien. Livet visas upp som ett skådespel och man både skrattar och gråter. Ibland blir det överbelastade språket lite väl mycket, men överlag är "Soledad Peñas melodram" en unik bok som jag har haft mycket roligt med.