Klassresa till varje pris i "Den vita tigern"

Regissören Ramin Bahrani gör en värdig comeback med en intensiv resa genom Indiens kastsystem.

Balram (Adarsh Gourav) skyr inga medel för att lämna fattigdomen bakom sig och klättra i hackordningen.

Balram (Adarsh Gourav) skyr inga medel för att lämna fattigdomen bakom sig och klättra i hackordningen.

Foto: Netflix

Recension2021-01-22 06:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama/thriller

Titel: Den vita tigern

Premiär: 22 januari på Netflix

I rollerna: Priyanka Chopra, Rajkummar Rao, Adarsh Gourav

Regi: Ramin Bahrani

Speltid: 125 minuter

Betyg: 3

"Vallöften hade lärt mig hur viktigt det var att inte vara fattig i en fri demokrati." Det är en av många lärdomar som den fattige bypojken Balram skaffar sig under sin resa genom Indiens kastsystem. "Den vita tigern" är en filmatisering av den prisade romanen med samma namn från 2008 och skildrar en period då många indier såg maktskiften inom politiken och en möjlighet att gå från fattigdom till medelklass. Balram kan se att Indien och Kina är framtiden – USA det förflutna.

Eftersom kastsystemet bygger på våldsam vedergällning för den som försöker stjäla från de högre kasterna är alla rymningsförsök från sin plats i hackordningen riskabla. Balram inser snabbt att det krävs en flexibel moral. Eller som han själv konstaterar: "Rika män föds med möjligheter som de kan kasta bort." För Balram är det annorlunda.

Balram ser sin chans när en förmögen familj behöver en chaufför, och finner sig snabbt i att bli behandlad som en hund. Han skäms men visar ingen solidaritet med familjens andre chaufför och använder utpressning för att ta hans plats.

Snart kommer Balram nära familjens son Ashok, som nyligen har återvänt från USA med mjukare värderingar. Ashok kallar Balram för "kompis" och vill inte att han ska öppna bildörren åt honom. Längre än så sträcker sig dock inte Ashoks känsla för jämlikhet. Han utnyttjar sin makt lika vårdslöst som alla andra, men döljer det bakom inkännande leenden.

Det är en intensivt berättad historia, från rännstenen in i maktens korridorer via rövslickeri, falsk lojalitet, lögner och exploatering. "Den vita tigern" är välspelad och utan klyschor. Även om berättelsen ibland misslyckas med att driva igenom en spänning som får tittaren att investera känslomässigt fullt ut. Trots många osympatiska drag unnar vi Balram rätten att bryta sig loss – oavsett vilka medel han tar till. Varför skulle han vara bättre än sina förtryckare?

Filmen bär vissa likheter med regissören Ramin Bahranis genombrott "Chop shop" (2007) som handlar om en tonårspojke som jobbar hos en bilmekaniker i New York. Bahrani spåddes då en framgångsrik karriär, men lyckades inte få samma respons för andra projekt (en filmatisering av "Fahrenheit 451" föll pladask). "Den vita tigern" är en värdig comeback.