Poesi

Geir Gulliksen

Vuxna dikter

Övers. Stewe Claeson

Ellerströms

Den norske författaren och poeten Geir Gulliksen – även känd för att vara Karl Ove Knausgårds förläggare, mentor och vän – tar i diktsamlingen "Vuxna dikter" från 1999 med oss till den sköre skaparmannens utmarker. Läsaren möter här den sortens maskulinitet som behöver spegla sig i en undergångsbetonad femininitet för att själv kunna verka.

Berättarjaget har trängts upp i det tråkiga vuxenhörnet vid 35 års ålder, "med familj, med något slags ekonomi, med skjortor i garderoben" och lever "ett liv/ som leker att det är ett annat,/ ett liv vilket som helst,/ i en värld som leker att den är en värld". Verklighetsflykt genom diktande sker så genom minnet av en regndoftande kåt blondin i kort blå klänning som har tagit sitt liv. Det är genom henne som dikten blir till och bygger ut sin villa. Enkelt men effektfullt sväller texten, i vilken diktjaget förvillar sig metafysiskt genom att befinna sig ömsom utanför, ömsom inuti dikten.

Det alienerade berättarjagets sexminnen från ett tidigare liv riskerar i dag att tolkas som manlig fåfänga, trots den vackra poesin. Men om man bortser från det genomrostiga genusperspektivet och läser Gulliksens dikt så som efterfrågas – som "en ålderdomlig undersökningsapparat" efter meningen med att överhuvudtaget leva och skriva – kan läsaren ändå skönja en farbar väg från fåfängt tidsfördriv till något som faktiskt kan förmå öppna upp världen.