Essäroman
Rachel Cusk
Efterbörd: Om äktenskap och skilsmässa
Övers. Niclas Hval
Albert Bonniers förlag
Efter Rachel Cusks romantrilogi ("Konturer", "Transit" och "Kudos") finns nu hennes essäroman "Efterbörd" i svensk översättning. Den skrevs redan 2012 i samband med Cusks egen skilsmässa. Det var i "Efterbörd" som hon renodlade sin precisa och registrerande berättarstil som senare gjorde trilogin om den frånskilda författaren Faye till ett fenomen i sig.
Att originaltiteln "Aftermath" har översatts till "Efterbörd" visar sig under läsningens gång vara tämligen lyckat.
Liksom Rachel Cusks lika autofiktiva "Att bli mamma" mötte "Efterbörd" häftig kritik när den först publicerades. Självutlämnande och rakt på sak analyserar hon skilsmässans efterverkningar för en familj som splittras. Men hon analyserar även hur samhället uppfattar den frånskilda kvinnan. Hon lyfter sina egna erfarenheter till ett mer allmängiltigt plan och sätter föreställningarna om vad som gör oss jämställda i äktenskap och skilsmässa under lupp.
Cusk bekänner sig till en klassisk feministisk hållning, men i praktiken hamnar hon ofta i konflikt med dess andemening. Det är något som gör "Efterbörd" till lika provocerande som tankeväckande läsning. Att huvudpersonen inte har gynnats av att hon har varit familjeförsörjaren – medan mannen har tagit huvudansvar för hemmet – punkterar föreställningen om att kvinnor automatiskt blir ekonomiskt jämställda om de värnar om sin egen yrkeskarriär. Samtidigt släpper hon lös raseriet i modersinstinktens urkraft när hon i början kräver ensam vårdnad om barnen. Att jämställdhetens praktik inte alltid gynnar kvinnan blir till en smärtsam insikt.
I berättelsen talar omgivningen eufemistiskt om tiden som frånskild som "den nya verkligheten". Men "Efterbörd" handlar inte om återvunnen frihet och nya möjligheter – den handlar om förlust och misslyckande. Någon uppmuntrande syn på skilsmässa i stil med budskapet i Katarina Wennstams och Maria Svelands bok "Happy, happy" är det definitivt inte tal om.
I gengäld får även barnen och deras sätt att bearbeta skilsmässan utrymme, medan modern söker efter en ny identitet och försöker växa in i rollen som deltidsförälder. Allt medan hon vandrar genom världslitteraturen och reflekterar såväl över bilder av grymma familjeuppgörelser i den antika tragedin, som över kristendomens bidrag till myten om idealfamiljen.
