Roman

Raja Bahari

Kontinentalbanan

Norstedts

Raja Baharis berättelse om Nicolas som i Beirut försöker reda ut trådarna i sin familjehistoria säger mer om det moderna Sverige än tusen tidningsartiklar om "utanförskapsområden". Den legitimerar än en gång romanen som sanningsvittne.

I Beirut, den gamla medelhavspärlan, lever Pierre, en man ur det förflutna, en man som följde med när Nicolas och mamman Nadia flydde till Sverige. Han var fadersfiguren mer än någon annan, men han försvann och kvar fanns moderns berättelser, motsägelsefulla och ömmande som alla gamla skador. Pierre är en överlevare och Nicolas söker upp honom för att få bilden komplett.

Bäst är Bahari i blixtbilderna av minnenas Malmö och pojkgänget där Nicolas ingår, de som för en kort tid förenas i barndomens förmåga till idyll men splittras i missbruk och fattigdomselände. Gossarna blir ynglingar, några blir sittande i missbrukets grottor, som i barndomen var sagospännande ruiner i grannskapet. Kontinentalbanan är järnvägsspåren som skickar Malmö vidare ut i världen. Det var i dess närhet som de samlades, och där finns också de verkligt täta scenerna i den här romanen – dramatikens kärna.

Det psykologiska spelet mellan Nicolas och Pierre blir märkligt nog ofta staffage, det som handlar om identitet, obesvarade minnen och relationella störningar. Bahari skriver dock poetiskt och intelligent. Han har både pedagogik och psykologi. Men framför allt lyser hans berättarkonst övertygande starkt.