Essä/Roman
Mia Kankimäki
Kvinnor jag tänker på om natten
Övers. Camilla Frostell
Wahlström & Widstrand
Om natten kommer drömmarna, både när vi sover och när vi ligger vakna och väntar på sömnen. I våra vakendrömmar smider vi framtidsplaner, reser långt, fantiserar om nya livsmål, eller grubblar över lösningar på svåra dilemman. Det är just i sådana drömmar som ett antal framstående historiska kvinnor kommer till huvudpersonen i "Kvinnor jag tänker på om natten".
Bokens Mia, dryga 40 år och ensamstående, har valt livet som författare och resenär framför fast arbete och ekonomisk trygghet. Hos sina "nattkvinnor", gångna tiders banbrytande kvinnliga författare, upptäcktsresande och konstnärer, söker hon mod och inspiration, samtidigt som hon med en aldrig sinande nyfikenhet närmar sig berättelserna om deras liv och samtid.
I Karen Blixens spår reser Mia till Tanzania och Kenya. Inför sin resa till Kyoto minns hon den amerikanska journalisten Nellie Blys förmåga att färdas jorden runt med bara en handväska, och vistelsen i Florens ägnar hon åt ett möte med målningar av de på sin tid framgångsrika konstnärerna Sofonisba Anguissola, Lavinia Fontana och Artemisia Gentileschi.
Däremellan får vi läsa om två av 1800-talets mest oförvägna kvinnliga ensamresenärer och reseskildrare: österrikiskan Ida Pfeiffer respektive brittiska Mary Kingsley, som i sina långa kjolar och höghalsade blusar klarade de mest strapatsrika färder och utforskade och beskrev alla världsdelar.
Mia Kankimäki tänjer skickligt på genregränser när hon rör sig mellan essä, resedagbok och autofiktion, samtidigt som hon bjuder på en personligt skriven kvinnohistorisk exposé över ett antal fascinerande livsöden. Samtliga är förvisso redan väl utforskade, men de förtjänar att gång på gång upptäckas på nytt. Bitvis blir dock de olika berättelserna kompilatoriska och bokens handling tappar tempo. Dessutom liknar många av bokens peppande råd en influerares ytliga framgångsrecept – "Vill du göra en lysande karriär, gör det! – medan andra mest ter sig som poetiska metaforer.
Boken tillhör inte den tyngre historiska essäistiken. Dess starka sida är i stället den personliga tonen och den varma humorn med vilken författaren på ett lättsamt och bildande sätt tar med oss på en vandring genom kvinnohistorien, och in i kreativa kvinnors tidlösa själsgemenskap.
