Litteratur
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg
Monster i terapi – Skräcklitteraturens ikoner hos psykologen
Norstedts
Med den moderna psykologins fokusering på kognitiv beteendeterapi har en viktig länk mellan psykologisk behandling och de sköna konsterna gått förlorad. Därför är det med stor glädje och förväntan som jag läser "Monster i terapi", där gestalter i skönlitteraturens skräckkabinett får lägga sig på divanen, nåja fåtöljen, och komma till tals kring sitt känsloliv.
Fyra litterära gestalter från det monstertokiga 1800-talet – Mr Hyde, Frankensteins monster, Carmilla och Dorian Gray – gör en tidsresa och befinner sig plötsligt hos en psykolog i Stockholm som bedriver modern psykodynamisk terapi. Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg berättar en fantastisk historia om hur psykologen möter dessa tidsresenärer och tar sig an deras berättelser och problematik med både mod och empati. Samtidigt har psykologen sitt eget liv som pockar på.
Psykologen blir djupt berörd av sina patienters tragiska öden. Hon verkar till slut gå vilse i deras berättelser. Hela berättelsen börjar med att psykologens fru skriver till polisen och ber om hjälp att hitta henne. Sedan följer psykologens dokumentation av utskrivna samtal, med handskrivna reflektioner i marginalen, minnesanteckningar och brev från handledaren på lättjefull resa i Italien. Allt ser autentiskt ut med kaffekoppsringar och fläckar.
Det är faktiskt riktigt läskigt. Samtidigt är boken också en resa i den vanliga psykoterapins värld. Dessa monster är inte så olika oss och inte heller vi dem. Deras problem hör ihop med såväl barndomen och brist på närhet som med storslagna narcissistiska fantasier – ibland som ren psykopati för att kompensera en relationslös värld.
Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg har skapat en skräckfylld historia som lika mycket är en sakliga beskrivning av psykisk ohälsa, narcissism och empati. Jag kan se boken som en värdig kandidat för Augustpriset i kategorin skönlitteratur såväl som facklitteratur. "Monster i terapi" handlar om var och en av oss. Det är vi som är monstren.
Allt är skrivet med stor kunnighet i ämnet och med lika mycket förmåga till skönlitterär gestaltning. Det finns en varm humoristiskt ton som tar ner berättelsen i exakt rätt ögonblick. Och det är som sagt läskigt. Inte ens psykologen går säker för de ord som letar sig under huden på oss.