Kriminaldrama
Titel: Huss
Premiär: 19 mars på Viaplay
Regi: Jörgen Bergmark och Annika Appelin
I rollerna: Karin Franz-Körlof, Kajsa Ernst, Filip Berg med flera
Antal filmer: 5
Betyg: Tre
Det vimlar av poliser – åtminstone på film och tv. Inte minst i Sverige där "Beck" och "Wallander" har gjorts i miljoner avsnitt och filmer. Och lagom till det att SVT:s utmärkta tv-serie "Tunna blå linjen" nått sin upplösning lanserar Viaplay en filmserie som kan påminna om just den. "Huss" är inte lika kollektiv men även här är det lika mycket relationerna inom gruppen som själva brotten som står i fokus. Nu är det Göteborg som svarar för geografin i stället för Malmö.
Största skillnaden är annars att "Huss" har en tydlig huvudperson: polisaspiranten Katarina Huss. Hon kan inte glädja sig åt "Din mamma jobbar inte här"-skylten ovanför diskbänken på polisstationen – för det gör hon. Modern är förstås Irene Huss, en gång hjälte i ett antal böcker och tolv långfilmer. (Hon spelades då av skådespelaren Angela Kovács, och det hade ju varit en poäng om hon spelat rollen även nu, även om Kajsa Ernst också gör henne fint.) Mamma Irene är hur som helst emot att dottern Katarina ska gå i samma fotspår och de har en frostig relation.
"Huss" består av fem avsnitt i långfilmsformat med fristående intriger: "Aspiranterna", "Korrigeringen", "Gisslan", "Sveket" och "Kravallerna". Filmernas gemensamma tema är en pågående utredning om vad som egentligen hände under de så kallade "Göteborgskravallerna" 2001. Just den delen är det som är bäst i filmserien, i vilken det annars blir en lång rad av ganska förutsägbara polisingripanden i "orten", narkotikasmuggling, bråk i krogkö, omhänderta berusade, våld i nära relationer och så vidare. Det är dock precis som i "Tunna blå linjen" en inblick i vad jag uppfattar som polisyrkets vardag.
Katarina är likt mamma Irene när det begav sig en ambitiös och modig kvinna. Självklart motarbetad av såväl manliga kolleger som oförstående chefer, men likväl ihärdig. Karin Franz-Körlof ("Vår tid är nu", "Den allvarsamma leken") gör en mycket bra insats i rollen. Från första stund engageras tittaren i hennes vilja att lösa brotten och hennes medkänsla med offren – och även med vissa av brottslingarna. Det finns överhuvudtaget en tilltalande humanism i "Huss". Det skulle inte förvåna mig om det blir fler filmer i serien.