Komedi

Titel: Mama weed

Visas på: Bio

I rollerna: Isabelle Huppert, Hippolyte Girardot, Liliane Rovère

Regi: Jean-Paul Salomé

Speltid: 104 min

Betyg: 2

"Hasch-morsan" hade varit en mer passande svensk titel, med tanke på att morsan ifråga smugglar hasch och inte gräs (om man ska vara petig). Men då hade titeln nog lovat en film med mer svärta. "Mama weed" vill i stället vara en märklig hybrid mellan kriminalthriller och romantisk komedi.

Frankrikes nationalklenod Isabelle Huppert spelar Patience Portefeux, en medelålders änka som jobbar som fransk-arabisk tolk för polisen men som har ett mystiskt förflutet. Det bubblar upp när sjuksköterskan som sköter om Patience mamma visar sig ha en son på väg att åka fast med hundratals kilo hasch. Patience kläcker en slug plan och ser till att knarket göms undan i tid. Hon lyckas sedan lägga beslag på bytet med hjälp av en adopterad knarkhund. I ett halvlökigt försök till komik maskerar hon sig sedan i hijab och lyckas utan problem utnyttja sin arabiska för att övertala ett par puckade kriminella att sälja knarket.

En katt-och-råtta-lek tar vid med polisen, som av förklarliga skäl hela tiden är steget efter Patience. För att bli bättre på att dölja sina spår flirtar hon också med utredningens chef. Släng in ett gäng arga förortsgangsters och en kinesisk hyresvärd som är tillåtande med pengatvätt och du har "Mama weed".

Filmen påminner lite om tv-serien "Breaking bad" – men i fransk buskis-tappning. Problemet är att inget står på spel för Patience. Även om Isabelle Huppert kan krydda rollen som isdrottning med ett slags kallhamrad humor, och göra det i sömnen, så är det inte tillräckligt för att krama fram skratt ur så pass daterad situationskomik. Tonen är nästan lite om en fransk spin-off på valfri "Jönssonligan"-film. När folk blir skjutna är det ingen som blöder, de faller liksom bara ut ur bild.

Den här sortens franska kulturkrockskomedier dyker upp ibland. Fattig och rik eller bracka och förortssnubbe som tussas ihop för komisk effekt och för att lära sig något av varandra. Ofta är filmerna skenbart samhällskritiska. Så är även fallet med "Mama weed". Som en scen när Patience blir profilerad av polisen på grund av sin slöja, men sedan undslipper tack vare att hon pratar franska. Å andra sidan: är det roligt att en gangster från mellanöstern beställer tre kebabrullar för att han är så hungrig?