Thriller/Drama
Titel: Pig
Visas på: Bio
I rollerna: Nicolas Cage, Alex Wolff, Adam Arkin
Regi: Michael Sarnoski
Speltid: 92 min
Betyg: 3
Nicolas Cage brukar ha en melankolisk uppsyn. I "Pig" passar den ändå osedvanligt bra. Han är som klippt och skuren för rollen som eremiten Rob, som sedan 15 år tillbaka bor i en stuga långt in i Oregons skogar. Hans enda sällskap är en gris med vilken han letar tryffel som han säljer till den unge uppköparen Amir (Alex Wolff). Rob verkar nöjd och trivs med det primitiva livet, han säger till och med nej till att få en dusch installerad och en mobiltelefon. Tills en natt när han blir nedslagen och grisen kidnappad.
Tillsammans med Amir beger sig Rob till staden Portland för att leta. Det blir till en odyssé där man gradvis får veta mer om Robs förflutna. Vi hamnar bland annat i underjorden på ett övergivet hotell där en grym form av vadslagning äger rum. Man kan vinna pengar eller upplysningar om vem som kan ha tagit en gris, men till ett högt och blodigt pris. Spåren leder vidare och vartefter djupnar förtroendet mellan de udda resenärerna. Unge Amir, som har ett komplicerat förhållande till sin far, får här ett tillfälligt surrogat i Rob.
Grisjakten utspelar sig i ett eftertänksamt tempo, avbrutet av enstaka adrenalinhöjningar. Regissören Michael Sarnoski låter historien ta den tid som den själv vill, och man hinner som tittare tänka en hel del själv i den terapeutiska berättarfarten. En tanke går till vårt förhållande till grisen. Utan detta likt Särimner ständigt återuppståndna djur hade knappast civilisationen här uppe i norr kommit i gång. Men vad gör vi som tack, jo, plågar det fram till slakten och använder dess namn som skällsord. Följaktligen har tryffelgrisen i "Pig" inget namn i rollistan, men den lär ha studerat in sin roll på bara tre dagar. Dessutom bet den Nicolas Cage vid flera tillfällen.
Man ska helst vara intresserad av mat och vin för att riktigt uppskatta "Pig", det är många referenser till matlagning i de högre sfärerna. Annars får man nöja sig med att njuta av en Nicolas Cage som spelar fint med små medel. Man kan också läsa in en del existentialistiska förtecken i den sorgliga historien som har filmats med ett foto som förstärker det melankoliska. Speciellt upplyftande är det dock inte. Det gäller att hitta de små nyanserna i detta mörka drama om en man som har gett upp nästan allt.
