Lykke är ensamstående och arbetar som gymnasielärare i Nässjö. I många år har hon varit en "mor som inte är en mor" eller med andra ord en omsorgs- och kärleksresurs för Meera, adoptivdotter till Lykkes kusin Magdalena och hennes man Henrik. Men nu är Meera, som för sina adoptivföräldrar av någon anledning inte har fått behålla sitt indiska namn utan döpts om till Fatima, sedan några år tillbaka försvunnen. För Lykke innebär det en ständig saknad. 

Den som står Lykke närmast är vännen och kollegan Rosemarie, rullstolsburen efter en bilolycka och bosatt i huset mitt emot. Hon blir Lykkes främsta stöd efter att denna under en hundpromenad överfalls och misshandlas av maskerade män. Medan Lykke återhämtar sig från sin skallskada utsätts hon för nya hot. Polisen verkar handfallen och utredningen har fastnat. Nog vet Lykke att det finns elever som hatar henne, men kan det vara någon av dem som står bakom hoten, och varför har hon kallats "förrädare"?

Jag börjar läsa "Inställd resa till Sabarmati" med stor förväntan. Majgull Axelsson är för mig en författare som berör och som kan konsten att ta upp svåra etiska frågor i stilistiskt lyckade berättelser. "Inställd resa till Sabarmati" genomsyras av samma ambition. Tyvärr är romanen överlastad på bekostnad av formen. Det är en mörk historia, eller egentligen två, som var för sig hade kunnat beröra om de hade släppt in läsaren eller bildat en helhet. 

Vi har dels den om nazismen. I romanens Nässjö lever gamla nazistiska sympatier kvar hos ett antal äldre personer. Samtidigt är unga högerextremister i färd med att organisera sig. De två grupperna har inte med varandra att göra men det löper ett mörkt stråk under hela samhällsytan. Någons farfar gick med i SS-trupperna under andra världskriget, och någon annan har sparat ett signerat foto av Himmler i byrån. Den alkoholiserade före detta prästen Henrik har under inflytande från sin andra hustru börjat hylla Hitler. Bland Lykkes elever har några visat sig med nynazistiska symboler och en ensligt belägen bondgård har blivit samlingslokal för högerextremister. 

Vi har också Meeras berättelse. Hon behandlas illa av sina adoptivföräldrar och utsätts även för rasistiska kommentarer av både svensk- och utlandsfödda skolkamrater. Men måste hon flytta ända till Island för att slippa vardagsrasismen – och hur hamnade hon där efter att ha brutit kontakten med Lykke? 

Två röda trådar som hade kunnat bli två olika romaner, men som här blir till en samling osovrade händelser. 

"Inställd resa till Sabarmati" saknar en genomtänkt komposition. Vi får aldrig chansen att förstå Lykke på djupet, kanske för att hon endast beskrivs genom sina handlingar. Tillbakablickar på gamla konflikter fördjupar inte heller personteckningen. Majgull Axelsson fyller scenen med ett stort antal personer som både har och inte har kopplingar till varandra, och som i vissa fall endast omnämns för att sedan försvinna i berättelsens vimmel. Hon börjar nysta i trådar som sedan inte fortsätter och hennes skildringar av ondskan som ond är ofta övertydliga.

Det personliga tilltalet till läsaren är däremot ett lyckat grepp. Läsaren och berättaren delar rollen som åskådare till det som för varje sida alltmer framstår som ett mörkt skådespel. Men det räcker inte. Jag saknar både fler goda motkaraktärer, och en mer genomtänkt romanhandling.