Alakoski fortsätter skriva om kvinnors arbete

Facklig kamp blandas med kärlek och vardagsliv i "Londonflickan". Men Susanna Alakoskis romansvit börjar lida av viljan att "få med allt".

Författaren Susanna Alakoskis romanserie om kvinnors liv och arbete under 1900-talet har inspirerats av hennes egen familjehistoria.

Författaren Susanna Alakoskis romanserie om kvinnors liv och arbete under 1900-talet har inspirerats av hennes egen familjehistoria.

Foto: Stina Stjernkvist/TT

Recension2021-09-04 06:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Roman

Susanna Alakoski

Londonflickan

Natur & Kultur

Med "Bomullsängeln" (2019) inledde Susanna Alakoski en romansvit om 1900-talets textilindustri och kvinnorna som arbetade där. I uppföljaren "Londonflickan" är året 1957. Greta, dotter till fabriksarbeterskan Hilda, från Vasa i Finland, kommer till Stockholm. Med förundran ser hon den vackra, av kriget oförstörda staden där det både finns skyskrapor och tunnelbana; Sverige, drömlandet.

Men jobben hon får är trista, och snart för drömmarna henne vidare. Ända till London, där hon blir barnflicka hos Conleys; en intellektuell familj som umgås med storheter som Elizabeth Taylor. Mötet med henne ska Greta aldrig glömma – på sätt och vis blir det höjdpunkten i hennes liv. I romanens andra del återknyter vi kontakten med Gretas bror Jonni som också flyttat till Sverige. I den tredje återser vi Hilda, den nu arbetsslitna "bomullsängeln" från bok ett, och hennes liv i Vasa.

Alakoski sätter alltså fokus på industrin, kvinnorna som bar upp den och, inte minst, på deras kamp för bättre arbetsvillkor. Sveriges och Finlands historia vävs samman. Den fackliga kampen blandas med kärlek och vardagsliv. Oftast funkar mixen, men ibland tar det fackliga/politiska temat överhanden i författarens iver att "få med allt". Boken ger många fina miljöskildringar och personporträtt. Värt att notera är också 1950- och 60-talens syn på "utlänningar": inget problem, bara välkommen arbetskraft.