Rak och enkel hämndaction när den är som bäst

Action

Titel: Nobody

Premiär: 4 juni på bio

I rollerna: Bob Odenkirk, Connie Nielsen, Christopher Lloyd

Regi: Ilya Naishuller

Speltid: 92 min

Betyg: 4

Hutch är en medelålders, vit man med villa i förorten och ett förkrossande tråkigt kontorsjobb. Medelklassvardagens banala tillvaro har bedövat honom, hans fru och barn har tappat respekten. Allt förändrats dock efter ett inbrott. Hutch visar sig bära på ett dolt våldskapital – ett förflutet som lönnmördare. Allt bubblar upp till ytan när han märker att dotterns kissekatt-armband saknas.

Hutchs gamla "killer instinct" vaknar till liv. Han får utlopp för sina undangömda färdigheter och blir en rättslös rättskipare. På kuppen blir han både en bättre pappa och make. Men hans handlingar kommer snart ikapp honom och Hutch måste föra krig mot hela ryska maffian för att rädda sin familj.

Liknande varianter på samma manliga våldsfantasi, med rötterna i 1970-talets Charles Bronson-rullar, är som bekant en ganska uttjatad genre. Liam Neeson spelade till exempel frånskild pappa med en "särskilt uppsättning färdigheter" som kommer till användning när hans dotter blir kidnappad i "Taken".

Uppföljare med liknande "pappa-vigilante"-tematik har avlöst varandra, med allt tröttare premisser. Men "Nobody" använder det bästa ur genrens konventioner för att leverera rak och enkel hämndaction. Det är föga förvånande att filmen är skriven av Derek Kolstad, manusförfattaren bakom "John Wick"-filmerna, vilka handlar om en lönnmördare (Keanu Reeves) som går ur pension för att hämnas sin hund.

Hutch spelas av Bod Odenkirk – kanske mest känd som advokaten Saul i "Breaking bad". Odenkirk är rollbesatt med precision i "Nobody". Vem hade anat att han hade tillgång till ett sådant mörker? Det går hand i hand med filmens sensmoral om att "aldrig underskatta en nolla".

Våldet i "Nobody" är lika snyggt som i "John Wick", men känns smutsigare, mer utdraget och jordnära. Det finns också en stor portion realism i Hutchs skador. Särskilt i en scen då han stöter på ett gäng potentiella våldtäktsmän och hamnar i ett slagsmål på en buss som han nästan förlorar.

"Nobody" skulle illvilligt kunna tolkas som propaganda för våldsbejakande vita män som känner sig "marginaliserade" i dagens alltmer progressiva klimat. Men serietidningsestetiken gör filmen till ett slags korsning mellan Hongkong-action och västern. Mycket roligare än en gravallvarlig film som "Joker".