Roman

Kjell Westö

Tritonus – En skärgårdsberättelse

Albert Bonniers förlag

Tritonus är musiktermen för det dissonanta så kallade djävulsintervallet, förbjudet av katolska kyrkan mellan medeltid och renässans. I romanen är det också namnet på den chockdyra jättevilla som bokens huvudperson, dirigentgiganten Thomas Brander, låter bygga åt sig i den finska skärgården i tro att han ska bli lycklig där.

Thomas Brander är 58 år. Mörker och nederlag vilar över berättelsen när han en regnig höstnatt kommer till bygget och livrädd tvingas ge sig i kast med en fladdermus. För rädd är han, världskändisen Brander, för allt från fästingar till terrorattacker. Men räddast av allt därför att han känner skaparkraften och makten över kvinnor avta. I ett laddat samtal påpekar en vän att Brander livet ut använt människor (inte minst sina fruar) som språngbrädor och sen lämnat dem. När han så själv utnyttjas på samma sätt av kvinnan han fram till nu ståtat med begriper han ingenting.

Mot Brander ställer den finlandssvenske författaren Kjell Westö dennes skärgårdsgranne Reidar Lindell – "luggsliten skolkurator" och "halvbra gitarrist i ett amatörband". Han är änkling och saknar sin döda hustru i livets alla ögonblick. Att hustrun bedrog honom låtsas han inte om. Liksom Brander håller ensamhetskänslan stången med ständiga turnéer ser den pålitlige pragmatikern Lindell till att hålla sig på språng mot ödsligheten.

I "Tritonus" möter den stora världen den lilla. Och Westö låter dem väga jämt. Han är fenomenal på att naivt och med öppet hjärta gå skärgårdsborna inpå livet. Musiken brusar genom romanen och ett samtal pågår också om kulturarv, konstnärskap och om livets mening. Och det är inte jättevillan Tritonus som lindrar Branders livsångest. Först i ögonblicket när han och hans vänner ska inleda en kammarkonsert för Lindell och de andra skärgårdsborna ser han plötsligt att världen inte bara är "enkel och vacker, utan också hel och begriplig".

Kjell Westö tycks hysa dubier om sin berättelse. "Vore han [Brander] en romanfigur så skulle han beskylla sin skapare för att ha koncipierat honom utan att ge honom (...) en meningsfull berättelse att leva ut", skriver han. Jag förstår inte varför. "Tritonus" är en mångfasetterad roman och människornas tillvaro precis så banal och hjärtskärande som livet självt.