"Fördom & stolthet" är en kulturpolitisk gärning

Eva Belings djupdykning i svensk filmhistoria visar att queera motiv är lika gamla som filmen själv.

Greta Garbo är en av flera stjärnor som fladdrar förbi i "Fördom & stolthet". Här ser vi henne som Kristina i "Drottning Kristina" (1933).

Greta Garbo är en av flera stjärnor som fladdrar förbi i "Fördom & stolthet". Här ser vi henne som Kristina i "Drottning Kristina" (1933).

Foto: Pressbild/Arkiv

Recension2022-02-25 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Fördom & stolthet – en queer filmhistoria

Visas på: Bio

Medverkande: Rikard Wolff, Marie-Louise Ekman, Jonas Gardell

Regi: Eva Beling

Speltid: 100 min

Betyg: 4

En ung kvinna chockerar sina jämnåriga när hon träder in på skolbalen iförd frack, röker cigarr och dansar med flickor. Scenen är tagen ur filmen "Flickan i frack" (1926) och är ett av alla exempel på svenska filmer som utmanar heteronormen och tas upp i dokumentären "Fördom & stolthet – en queer filmhistoria". Filmen tar ett delvis nytt grepp om den svenska filmhistorien och visar genom arkivbilder och intervjuer att queera teman funnits, mer eller mindre uttryckligen, genom hela 1900-talet. Dessa har varit enormt viktiga för en queer publik, som har behövt leta med ljus och lykta efter karaktärer och berättelser att identifiera sig med i mainstreamfilmen.

Med en pigg ton navigerar Beling mellan filmpersonligheter som Greta Garbo, Ingmar Bergman och Lukas Moodysson. Inte minst 1920-talet fångar mitt intresse – ett dynamiskt decennium då homosexualitet var förbjudet men då det liberala Berlin inspirerade till en del vågade berättelser. Somliga av spåren i filmen blir något förhastade och jag hade stundtals önskat mer fördjupning. Samtidigt motiveras det nätta formatet och det breda tilltalet av filmens kulturpolitiska gärning. Med sitt bultande hjärta visar "Fördom & stolthet" hur filmhistorien kan omprövas och levandegöras – för en publik som förhoppningsvis är redo för förändring.