Essä

Anne Carson

Eros den bitterljuva

Övers. Niklas Haga

Albert Bonniers förlag

Att läsa en bok om eros ("sinnlig kärlek") skriven av just Anne Carson är pulshöjande. Inte bara därför att hon är en säker stilist och kunnig antikforskare, utan därför att hon har skrivit den kanske bästa diktsamlingen om splittrad kärlek i modern tid. "Makens skönhet", som den heter på svenska, är en perfekt ingång till författarskapet.   

Debutboken från 1986, som nu finns på svenska, är en akademisk essä – om än en mycket litterär sådan. Carson skriver fängslande om alfabetets betydelse och den nedskrivna litteraturens påverkan på sinnena: "Vi har epigrafiska belägg för att det dröjde länge innan det blev rutin med ordmellanrum, vilket vittnar om att tanken på sådana var ny och svårtänkt."

Världen som ett helt. Eller världen som delad. Dubbelheten som sliter i älskaren. 

Hon skriver att skalden Sapfo var först med att kalla eros för bitterljuv (och att ingen som älskar har haft något att invända). Hon kommenterar och analyserar med stor noggrannhet översättningens problem: "ljuvbitter" låter fel men "bitterljuv" kastar om ordledet i den grekiska förlagan. Det ljuva kommer före det bittra i Sapfos ordbildning "glykypikron".

"Eros den bitterljuva" är en kärleksodyssé i den grekiska antiken som ger en fördjupad förståelse för hur begär och text hänger samman. Den är ett utforskande av utrymmet mellan det ljuva och det bittra. Av den plats som är begärets.