Smutslitteratur, skämtfilmer, franska kort och pinup-tidningar – pornografi och till pornografin angränsande material har ofta sorterats in under diverse omskrivningar och hemlighetsfulla rubriker. Vilket knappast är särskilt förvånande då pornografin fram till så sent som 1971 faktiskt var olaglig i Sverige, med hänvisning till den lagparagraf som har inspirerat till titeln på den initierade boken "Såra tukt och sedlighet – Hundra år av pornografi i Sverige".
Boken tar avstamp i avkriminaliseringen av pornografi, och sträcker sig därifrån såväl 50 år tillbaka som 50 år framåt i tiden, där den slutligen landar rakt i vår egen samtid. Skriven av Mariah Larsson, Klara Arnberg, Tommy Gustafsson och Elisabet Björklund, forskare vid Linnéuniversitetet respektive Stockholms universitet, erbjuder boken en tillgänglig, torrt saklig och språkligt nykter sammanfattning av forskningsläget i det aktuella ämnet. Utan att driva en specifik linje eller agenda kartlägger författarna fenomen från 1910-talets frispråkiga och ekivoka skämtpress, via idén om den särskilda svenska synden, till porrklubbar, videorevolution och den framväxande internetporren.
Avstickare förekommer förvisso, men det är framförallt den fotobaserade pornografin som har präglat såväl samhällsdebatten som bokens framställning. Fotografi och film har genom historien tillmätts en särskild förmåga att förföra, förvilla och inte minst förleda sin publik, och har därmed utsatts för särskilt hård censur. Film avsedd för offentlig visning var till exempel länge föremål för en speciell förhandscensur hos Biografbyrån.
Tillsammans med förbudet mot pornografi ledde förhandscensuren till att sexuellt explicit film inledningsvis i stället spreds via halvoffentliga visningar av privata aktörer. Dessa kringresande biografherrar bokade in sig i föreningslokaler tillhörandes nykterhets- och studieförbund, och visade pornografiskt material för en mestadels (men inte uteslutande) manlig publik till priser som låg något högre än ordinarie biografbiljetter. Att vi alls känner till detta beror på att ett fåtal av dessa visningar ledde till rättsfall mot organisatörerna, och vittnesmål från de juridiska processerna upplyser oss om att pornografin under 1920- och 30-talen innehöll inslag som även i dag skulle anses högst explicita. Förutom inblickar i de historiska omständigheterna för distribution och konsumtion av pornografi, framstår bokens skildringar av porrmotståndet – från såväl kyrkligt som feministiskt håll – som särskilt intressanta.
I dag har den statliga censuren av pornografi i hög grad ersatts av en privat motsvarighet genom internetföretagens oligarki, inte sällan med fullständigt absurda resultat. Ett sådant fall rör den världsberömda, och över 20 000 år gamla, fruktbarhetsstatyetten Venus från Willendorf, som av Facebook stämplades som pornografi och censurerades. Detta samtidigt som den verkliga pornografin finns tillgänglig för vem som helst ett par knapptryck bort. Är det något som "Såra tukt och sedlighet" förtjänstfullt visar är det dock hur liknande paradoxer alltid har varit en del av pornografins villkor i den evigt skiftande gråzonen mellan offentligt och privat, tillåtet och förbjudet, acceptans och tabu.