Biografi

Göran Rosenberg

Rabbi Marcus Ehrenpreis obesvarade kärlek

Albert Bonniers förlag

Marcus Ehrenpreis (1869–1952) tillhör de namn från historiens glömska som förtjänar att lyftas upp i ljuset – och samtiden. En i Stockholm verksam överrabbin, född i Lemberg/Lwów, som i dag återfinns i Ukraina. Han kom efter studier i Berlin och tjänster i både Kroatien och Bulgarien till Stockholm, till judiska församlingen där han erbjudits ett arbete. Det var ingen dålig rekrytering. Att han nu får en fullödig och vacker biografi av Augustpristagaren Göran Rosenberg är något av historiens självrättelse.

Ehrenpreis bibliografi är den intellektuelles. Här finns essäer och analyser och en stil och estetik som imponerade redan på samtiden. Hans språkbegåvning var säregen och väldig, omfattade åtminstone tio språk, troligen fler. Svenskan tog han sig an utan krumbukter. Han översatte hebreiska verk och arbetade som redaktör för Judisk tidskrift, som han också grundade. En på alla sätt storartad begåvning.

Marcus Ehrenpreis var i ungdomen medarbetare till Theodor Herzl, som lanserade idén om ett eget land åt judarna, men verkar ha varit mer kulturellt än territoriellt inriktad. Att slå broar mellan det judiska och världen var viktigare. Och här finns kanske Ehrenpreis största budskap: de förskingrade judarna visar möjlighet på samexistens, mellan det invanda och det ovana, det hemtama och det främmande. Som bäst en del av Europas dynamik, inflödet av kultur och tankar, mångkulturalismens välsignelse.

Göran Rosenbergs bok är en kärleksfull dialog, en ganska krävande och avslöjande genre i det fall att beläsenhet och handlag fattas. Så är dock inte fallet här. Skildringen är detaljrikt omfattande. Här finns diskussionerna om världskriget och den svenska inställningen. Här finns kapitel om de falska anklagelserna mot Ehrenpreis om att han varit ovillig att ta emot fler judiska flyktingar. Här finns teologins oändliga filigranarbete och friläggandet av antisemismens ständiga förgreningar.

Göran Rosenbergs bok är mycket mer än en berättande biografi. Hans dialog med Marcus Ehrenpreis upphäver tiden, de talar med varandra över de abstrakta djupen. Skickligt, men också svårt eftersom läsaren lätt kan ställas vid sidan i denna vänskapsyttring. Men Rosenbergs beläsenhet och rikedomen på uppslag, kontexter och associationer gör att det fungerar precis tvärtom. Här finns faktiskt plats för alla.