Litteratur
John Keene
Motberättelser
Övers. Inger Johansson
Nirstedt/Litteratur
John Keenes "Motberättelser" är en novellsamling med en mycket ärlig titel. Den kunde också ha kallats "Alternativa berättelser", alltså omtolkande texter om någonting givet, någonting mer eller mindre normerat och fastställt.
I det här fallet handlar det om den stora amerikanska berättelsen, nationens födelse och de enorma historiska rörelser som formerade en kontinent med utrotning, slaveri och namnlöst förtryck av miljoner. Många av novellerna utgår från kända litterära verk och figurer, som Huckleberry Finn och Tom Sawyer.
Den första personen som kliver fram ur historiens svarta marginal heter Juan Rodriguez. Han har anlänt med skeppet Jonge Tobias och försvunnit in bland buskarna på den mark som långt senare blir skyskrapornas hemvist. Han har redskap och knivar och yxor, ett långt snöre därtill och börjar genast märka ut vildmarken i geometriska mönster.
Djupast når dock berättelserna i denna ganska översmarta och beräknande bok i skildringar av den närmast rutinmässiga grymhet som blev konstituerande för samhällsstrukturen i länder som Brasilien. Kombinationen av portugisisk-katolsk efterblivenhet, stor driftighet och girighet gör en sådan figur som dagens Bolsonaro mycket mer trolig.
Riktigt vän med Keenes metod och text blir jag aldrig. Han har blicken så hårt fäst vid sina föregångares bilder att hans motbild ofta blir hårdspänd och aggregerat polemisk. Här finns även en effektivitet som gör att man många gånger tycker sig läsa en historisk sammanfattning i stället för en litterär gestaltning. Plötsliga inskott av europeiska filosofer eller dåtida tidningsartiklar förstärker känslan av kompendium, det är troligtvis lärorikt, men var finns klangen?
En bister humor finns föralldel också, Huckleberry Finn får återvända i form av feg anpassling och vännen Tom ikläder sig rollen av gåpåig dyngrasist. Men mest drabbande är ändå berättelser som den om den förrymde slaven Zions ohyggliga öde, en utsiktslöshetens odyssé genom slaveriets bibliska grymhet.
Trots mitt klagomål ska det ändå sägas att "Motberättelser" är väl värd några timmar. Boken har onekligen ett problem vad gäller konstruktionen, men som åtagande och målsättning är den storartad. De gigantiska anspråken föder respekt och ämnets storhet står i direkt proportion till de mänskliga lidandenas mängd.
