Drama/Thriller
Titel: Ride or die
Premiär: Visas nu på Netflix
I rollerna: Kiko Mizuhara, Honami Satô med flera
Regi: Ryuichi Hiroki
Speltid: 142 min
Betyg: 3
Rei (Kiko Mizuhara) tycks leva i en mysig lesbisk samborelation när hon inleder en affär med sitt ex Nanae (Honami Satô ). Hon i sin tur är fast i en relation med en misshandlande man. "Antingen dör min man eller jag", säger Nanae. Hennes kropp är täckt av blåmärken och i tillbakablickar skildras misshandeln med stort obehag. Rei mördar mannen och snart är paret på rymmen, med sin kärlek som den sista droppen vatten.
Upplägget påminner om filmer som "Badlands", "Natural born killers" och "Thelma och Louise". Men här står de två älskarna utanför samhället redan innan de hemfaller åt kriminalitet. I det patriarkala Japan ses deras homosexualitet som en "åkomma" som kan "botas", och mycket tid i filmen går åt till att låta Rei och Nanae minnas sina trauman av att leva som lesbiska i ett samhälle där varje kvinna behöver hitta en kontorsnisse att gifta sig med. Men trots en vi mot världen-mentalitet blir även Reis och Nanaes relation snart destruktiv. Rei faller in i rollen som den misshandlande patriarken, och Nanae retirerar till den offerroll som hon har blivit van vid. De slåss och försonas, gråter och älskar om vartannat. "Ride or die" skyggar inte för naket eller sex, även om de utdragna scenerna ofta är kyligt och oromantiskt regisserade.
Samtidigt försöker Rei och Nanae bestämma sig för vad de ska göra. Erkänna? Eller begå självmord? Frågorna hänger i luften över de ofta vackert fotade roadmovie-sekvenserna i vilka parets bil susar genom metropoler och landsbygd. Tyvärr ofta till riktigt usel musikläggning som bryter mot filmens mörka ton.
Filmens berättarstruktur är något splittrad och det tar en stund att vänja sig. Genom tillbakablickar till Reis och Nanaes skoltid förstår vi mer om varför deras känsloliv har svårt att hitta gemensam harmoni. Rei betalade för Nanaes privatskola så att hon skulle slippa prostituera sig, och en del av denna beroendeproblematik lever kvar när de försöker hitta varandra som vuxna.
Berättelsen är baserad på en mangabok och ibland är det är lättare att tänka sig filmens känslostormar i tecknad form. "Ride or die" är en genialisk karaktärsstudie – men den är alldeles för lång. Samtidigt är den ett ovanligt äkta relationsdrama som inte romantiserar hur trauma faktiskt kan forma kärlek.