Biografi/EssÀ
Margareta Magnusson
LevnadsrÄd frÄn nÄgon som troligtvis kommer dö före dig
Albert Bonniers förlag
Tips för att göra sjÀlva Äldrandet till en konst, det Àr vad 88-Äriga Margareta Magnusson bjuder pÄ i uppföljaren till dundersuccén "DöstÀdning" frÄn 2017. Knepet, menar hon, Àr att göra vardagssysslorna till "kÀrt besvÀr", att rensa ut sÄ att livet blir enklare, att volontÀrarbeta och att omge sig med ungt folk, som bör skonas frÄn tjatet om ens onda knÀn och liknande.
Minnesglimtar frÄn Magnussons lÄnga och innehÄllsrika liv förgyller framstÀllningen. Hon föddes 1934. "DöstÀdning" var hennes litterÀra debut. KonstnÀr har hon alltid varit. Hennes hÀrliga teckningar finns insprÀngda i texten. VÀrldsberömd konstnÀr, det var det hon drömde om att bli. Och inga ungar för hennes del. Nu Àr hon vÀrldskÀnd författare. Och hon har fem barn.
Bokens kapitel Àr antingen smÄ essÀer eller ocksÄ kÄserier ur författarens brokiga liv i Sverige, USA, Singapore och Hongkong. I USA bleknade hennes 14-Ärige son Tomas nÀr hon bjöd hans rektor pÄ kanelbullar med orden "Do you like my buns?". Att "bun" betyder bÄde bröst och rumpa i det stora landet vÀsterut hade hon ingen aning om.
En del av bokens rĂ„d Ă€r befĂ€ngda. Till exempel "Ăt choklad" och "KlĂ€ dig i randigt". Men vad Margareta Magnusson menar Ă€r förstĂ„s att vi ska unna oss att göra det vi blir glada av. Med drastisk humor och frankt allvar gĂ„r hon rakt pĂ„ sak. Som en "riktigt dĂ„lig idĂ©" klassar hon "att hĂ€nga upp sitt liv pĂ„ att se ung ut". "GĂ„ inte tomhĂ€nt" Ă€r ett av hennes suverĂ€na rĂ„d. Det har hon knyckt av en gallerist vid namn Birgitta som sĂ„g till att hennes galleri alltid var frĂ€scht genom att engagera sina besökare i att hĂ„lla ordning. TĂ€nk er vilken förbĂ€ttring vĂ„ra hem skulle genomgĂ„ om vi i förbifarten plockade upp allt som ligger och skrĂ€par och förpassade det till rĂ€tt plats.
Författarens stöd och trygghet i 50 Ă„r var maken Lars. Honom Ă€gnar hon sin bok. SjĂ€lvklart heter hennes rollator som han. Magnusson rĂ„der de unga att frĂ„ga sina gamla vad de kan tĂ€nkas ge bort eller kasta och erbjuda sig att hjĂ€lpa till. Och hon pĂ„minner om att jorden finns kvar trots att den alltid har stĂ„tt inför sin undergĂ„ng. Varnar gör hon för stolen â vĂ€rldens farligaste uppfinning. SĂ€tter vi oss till i den och tror att allt Ă€r försent, dĂ„ Ă€r döden i faggorna.