Sjöman går vilse i drömmen om bildning och klassbyte

"Martin Eden" är en komplicerad klassresa i ett rörigt tidsbestämt Italien som blir mer tragisk än engagerande.

Sjömannen Martin (Luca Marinelli) förälskar sig i en överklasstjej (Jessica Cressy) och i en dröm om bildning och författarskap i den italienska filmen "Martin Eden".

Sjömannen Martin (Luca Marinelli) förälskar sig i en överklasstjej (Jessica Cressy) och i en dröm om bildning och författarskap i den italienska filmen "Martin Eden".

Foto: Draken Film

Recension2021-12-10 06:45
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama

Titel: Martin Eden

Visas på: Bio

I rollerna: Luca Marinelli, Denise Sardisco, Carlo Cecci

Regi: Pietro Marcello

Längd: 129 min

Betyg: 2

Sjömannen Martin Eden (expressivt spelad av Luca Marinelli) räddar en ung man från stryk i hamnen i Neapel och bjuds hem till hans rika familj som tack. Där blir Martin blixtförälskad i familjens äldsta dotter, men inte bara i henne utan också i en dröm om bildning och författarskap.

Handlingen är fritt skissad efter en roman med samma titel av Jack London från 1909. Den har i sin tur lånat karaktärsdrag till huvudpersonen från en svensk man från Ådalen. Men denna italienska klassresenär får en mer tragisk utveckling än svenska arbetarlitteraturhjältar som Jan Fridegårds Lars Hård eller Eyvind Johnsons Olof.

Martin går vilse i drömmen om bildning och klassbyte. Han landar i obekvämt kändisskap och bitter misantropi grundad på filosofi (Herbert Spencers teorier om social darwinism).

Det mesta av filmens handling utspelas i ett slitet Neapel. Men det är oklart när. Scener med svartvita tillbakablickar, symboliska scenerier och drömmar valsar fritt och anakronistiskt omkring i den italienska 1900-talshistorien. Fascisterna med svarta skjortor dyker upp först under en slutscen.

Kanske vill regissören skapa en känsla av historiens ständiga närvaro överallt i tiden, men ärligt talat blir det mest rörigt. Om man vill se film om italiensk 1900-talshistoria och dess klassmotsättningar är Bernardo Bertoluccis "1900" ett bättre val.