Komedi
Titel: Excess will save us
Visas på: Bio
I rollerna: Patrick Petit, Kim Truong, Roger Petit
Regi: Morgane Dziurla-Petit
Speltid: 100 min
Betyg: 3
"Det är inte en spelfilm, och inte en dokumentär." Regissören Morgane Dziurla-Petit uttalar sig mot slutet av "Excess will save us" själv om filmens blandning av fakta och fiktion, och sätter fingret på den lekfulla anda som präglar hennes porträtt av den lilla nordfranska landsortshålan Villereau. Dziurla-Petit är baserad i Sverige, men återvänder här till sin hemby för en samling vardagligt humoristiska skrönor, där hennes egna familjemedlemmar ofta står i centrum. Bland de färgstarka karaktärerna återfinns farbrodern med sin misslyckad borgmästarkampanj och den excentriske, hönsägande byäldsten till farfar. Allra mest intresserar sig regissören dock för sin unga kusin Faustine, vars TikTok-färgade livsdrömmar riktar sig mot platser långt bortom den gudsförgätna provinsen, samt förstås pappa Patrick – som snart ska gifta om sig.
Framgångarna för Morgane Dziurla-Petits prisade kortfilm med samma namn finns inbakade som ett av flera kapitel i den expanderade uppföljaren, där fadern nu betraktar sig som eftertraktad filmstjärna i festivalstaden Clermont-Ferrand. Skildringen av hans ändå ganska måttfulla divalater tar plats bredvid berättelser om ödesdigra bränder, hönsmord och en eventuell terroristattack, där fakta och fiktion snyggt vävs in i varandra. Händelselösheten i den lilla byn tycks främja kreativiteten, och man anar att de inblandade har haft väldigt roligt under inspelningen. Tack vare rappt tempo och effektiv klippning minimeras ändå inslagen av internhumor, och trots att alla trådar inte är lika fängslande finns det inga berättarmässiga longörer att invända mot.
Humoristiska landsbygdsskildringar har förstås en lång historia på film; tankarna går exempelvis till den svenska kultklassikern "Plötsligt i Vinslöv" från 2001, vars dokumentära betraktelser av bygdeoriginal av somliga kritiserades som exotiserande lyteskomik. Den kollektiva andan i Excess will save us" ger snarast känslan av att de medverkande har kunnat leka med såväl sina egna identiteter som med fördomsfulla skildringar av landsbygden. Filmen binds samman av den ömsinta blick med vilken regissören betraktar sina släktingar som, trots allehanda motgångar, uppvisar en smittande livskraft.