Roman
Christian Kracht
Eurotrash
Övers. Anna Bengtsson
Ersatz
När Christian Kracht, romanfiguren och författaren, i inledningen av "Eurotrash" reser för att möta sin mor i Zürich är han förstoppad av nervositet. Tarmens nyckfulla rörelser: det är litteraturens återkommande bild för de skamliga minnen som förknippas med oförklarliga brott, och då i synnerhet den tyskspråkiga världens relation till sin nazistiska historia. Minns hur SS-generalen i Jonathan Littells roman "De välvilliga" tycks kunna blunda för sin egen grymhet, men i alla möjliga sammanhang måste smita undan med påträngande behov. (Den tyska magen tar över när samvetet inte längre svarar.)
Christian är alltså förstoppad, och hans mor är förvirrad på gränsen till psykotisk, samtidigt som hon är mycket skärpt och träffsäker: en stenrik äldre dam som vet precis vad hon vill men inte lyckas greppa vissa grundläggande omständigheter. Tillsammans ger de sig av på en taxifärd genom Schweiz, med 600 000 franc i kontanter i en plastpåse som i övrigt rymmer vodka och tabletter. De söker efter en edelweiss på en hög alptopp. De stannar vid en restaurang för att äta forell. Modern strävar hela tiden efter att ta ett flyg till Afrika för att få se zebrorna och skänka bort sin förmögenhet.
Christians ambition med resan är mer beklagansvärd: han önskar slutligen, om möjligt, reda ut de besynnerliga turer som har plågat släkten. Hur kunde modern rationalisera det faktum att hennes far, SS-mannen, och hennes mor, den trogna medlöparen, aldrig övergav sin tro på nazismen? Varför åtog hon sig aldrig att konfrontera dem? Ytterligare en påminnelse om den där ingrodda smutsen som måste finna en väg ut: modern bär stomipåse, och eftersom hon inte själv har lärt sig byta den är det Christian som måste se till att reda ut hennes tarminnehåll.
All sker till en fond av minnen, små berättelser och plötsliga gräl, medan det slutna, världsfrånvända Schweiz passerar utanför taxifönstret. Men det som mellan raderna är en uppgörelse mellan två generationer – efterkrigsgenerationen och de som har vuxit upp i det alltmer nyliberala Europa – är också en förvånansvärt varm historia om de respektfulla, om än reserverade, banden mellan mor och son. En excentrisk och bitvis sentimental bilfärd vars kanske viktigaste mål är att bereda fältet för författarens strålande förmåga att formulera sig, och finna skönhet i de mest otillgängliga landskap.
