Agronomen och ledarskribenten Edvard Hollertz debuterar med en reportagebok om förhållandet mellan stad och land. I arbetet med boken "Tåget stannar inte här längre" har han åkt härs och tvärs genom företrädesvis östgötska landsbygder, pratat med människor och hört deras berättelser, på jakt efter just deras upplevelser av klyftan mellan stad och land, av problemen men också möjligheterna.

I storstäderna finns allt; jobb, kultur, toppsjukvård. Där byggs kollektivtrafiken ut, samtidigt som bussturer på landet dras in och bensinpriset höjs även för dem som är helt beroende av bilen. I småorter läggs butiker ned, och den statliga närvaron med service som till exempel polis och arbetsförmedling har minskat med 37 procent sedan slutet på 1990-talet. Men inte nog med det – till landsortens övriga prövningar kommer numera även det som författaren kallar "social export"; det faktum att storstadskommuner gärna anvisar människor med missbruk och/eller andra sociala problem till småorter med lediga bostäder. Då jobben är få blir följden ofta att frågan om de inflyttades försörjning hamnar på den nya hemkommunens bord. När grannar larmar om uppenbar brottslig aktivitet, vilket återges i kapitlet "Tjuvhuset", reagerar polisen (som kanske finns i samhället i bästa fall två timmar i veckan) sent eller inte alls – och medierna, såväl lokala som rikstäckande, har kraftigt minskat sin bemanning i landsorten.

I det officiella Sveriges frånvaro poppar i stället lokala Facebook-grupper upp och drar sina egna slutsatser om sambanden mellan storstadsfolk/immigranter och kriminalitet. Edvard Hollertz pekar på paralleller mellan Sverige och USA, personifierade av SD:s partiledare Jimmie Åkesson och expresident Donald Trump. Men på sina resor möter han även människor som visar att det finns hopp för Sverige bortom storstäderna; driftiga entreprenörer och företagare som har lyckats gjuta nytt liv i bygderna, skapa utkomst och jobb. Han diskuterar migrationspolitik med den debattglade före detta riksdagsmannen Staffan Danielsson, intervjuar finansmannen Anders Wall som har satsat på en stor företagspark i lilla uppländska Morgongåva, och samtalar med IT-entreprenören som har sadlat om till äppelodlare.

Stort utrymme ges åt storskogsägaren Martin Sundström och den högst aktuella frågan om den svenska skogen. Vem ska äga den, stora skogsbolag eller privatpersoner? Sundström har en vision om att "bygga upp ett skogsbruk och lämna över till barnen". Men storbolagen kan alltid betala mer. Exempel ges i boken. En undran vid läsningen är dock var det högst aktuella miljöperspektivet i frågan håller hus.

"Tåget stannar inte här längre" tar med sin utgångsfråga – "Glider stad och land alltmera isär?" – upp ett mycket viktigt ämne. Edvard Hollertz eget svar på frågan är nej; allt fler tecken, i synnerhet nu under pandemin, visar på att flyttlassen faktiskt har börjat rulla ut från städerna. Teknikutvecklingen möjliggör distansarbete och naturnära bostäder söks av allt fler. Förhoppningsvis har Hollertz rätt. Men det saknas något grundläggande i hans slutsatser, och det är en djupare analys. Hur och varför? Bokens upplägg känns också ganska enformigt; intervjuobjekten tillåts breda ut sig med långa textsjok där få följdfrågor ställs. Färre monologer och fler dialoger hade gjort läsningen mer lättflytande.