PlÄgsamma minnen frÄn tiden i studentkorridoren

Det som hĂ€nder i studentrummet stannar inte alltid dĂ€r – varken i tiden eller rummet. Tine HĂžegs roman "Tour de chambre" glĂ€ntar med litterĂ€r precision pĂ„ dörren till studenttidens minnen.

Tine HÞeg (född 1985) debuterade 2013 med diktsamlingen "Hej Sol Fuck Love", som Àven finns pÄ svenska. 2017 kom hennes första roman, den kritikerrosade "Nye rejsende".

Tine HÞeg (född 1985) debuterade 2013 med diktsamlingen "Hej Sol Fuck Love", som Àven finns pÄ svenska. 2017 kom hennes första roman, den kritikerrosade "Nye rejsende".

Foto: LĂŠrke Posselt

Recension2021-07-24 06:50
Det hĂ€r Ă€r en recension. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Roman

Tine HĂžeg

Tour de chambre

Övers. Michael Larsson

Ellerströms förlag

Titeln pÄ den danska författaren Tine HÞegs nya roman Àr genialisk dÀr den stÄr som bÄde snygg titel i sig och som förklarande litterÀr coda. "Tour de chambre" syftar hÀr pÄ den lek som utförs i bokens studentkorridor, dÀr de boende fÄr iscensÀtta och gÀsta olika teman i varandras rum. Men titeln pekar Àven tillbaka pÄ romanens fascinerande formspel med dess labyrintiska metatext och tidshopp.

Romanens berĂ€ttarjag, 33-Ă„riga Asta, skriver sin andra bok – en "konstnĂ€rsroman" vars handling fokuserar pĂ„ en polsk skulptör. Men skrivandet gĂ„r trögt och hon fastnar ofta pĂ„ Tinder i jakt pĂ„ potentiella mĂ€n för familjebildning. Hon kĂ€mpar mellan att vilja gemenskap och att upprĂ€tthĂ„lla ensamhetens ro för att kunna skriva. Sms:en frĂ„n vĂ€nnen Mai strömmar dock outsinligt genom boken som en kanal mot yttervĂ€rlden. Verkligheten trĂ€nger sig pĂ„ alltmer nĂ€r Asta fĂ„r en inbjudan till en minnesstund för August. I en handvĂ€ndning Ă€ndrar boken kurs för att liksom börja om med berĂ€ttelsen om det som hĂ€nde dĂ€r och dĂ„; mellan Asta, August och Mai under deras korridorslekar för tio Ă„r sedan.

"Tour de chambre" Ă€r en roman, vilket sĂ€gs redan pĂ„ omslaget, men formen för Ă€ndĂ„ tankarna till sidorna i en diktsamling, dĂ€r textens disposition gĂ€rna fördelas luftigt och utan interpunktion. Att poesin ligger Tine HĂžeg nĂ€ra till hands Ă€r inte konstigt eftersom hon debuterade just som poet. Men att genomgĂ„ende stycka upp en hyperrealistisk prosatext med glesa rader i korta meningar, vilka inte enskilt bĂ€r pĂ„ sĂ€rskilt sprĂ„klig tyngd, gör ocksĂ„ att romanen förtunnas nĂ„got – och att lĂ€sningen rusar.

Mycket av det HÞeg formulerar Àr ÀndÄ intressant, bÄde stilistiskt och innehÄllsmÀssigt; om en författares tillblivelse, skapandeprocessen, vÀnskap, kÀrlek och sÄ vidare. Man önskar dock att hon bitvis stannat upp och dröjt kvar vid vissa tankegÄngar. I stÀllet hastar hon förbi med siktet pÄ slutet och med gasen pÄ dramaturgiska och berÀttartekniska finesser, vilket gör att lÀsupplevelsen blir nÄgot flyktig.

Romanen roar mer för stunden Ă€n lĂ€mnar djupare avtryck. ÄndĂ„ blir det tydligt att HĂžegs författarskap Ă€r ett lovande sĂ„dant. Hon kan redan rĂ€knas till de stigande författarstjĂ€rnorna pĂ„ den danska himlen.