Svensk dokumentär med politisk sprängkraft

En chilensk småstad anklagar i rättegångsdokumentären "Arica" gruvbolaget Boliden för förödande giftdumpning.

Giftdumpning i den chilenska staden Arica misstänks har lett till att tusentals människor drabbats av svåra sjukdomar och även dött. I "Arica" kräver offren rättvisa.

Giftdumpning i den chilenska staden Arica misstänks har lett till att tusentals människor drabbats av svåra sjukdomar och även dött. I "Arica" kräver offren rättvisa.

Foto: Folkets Bio

Recension2021-03-12 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Dokumentär

Titel: Arica

Premiär: 12 mars på bio

Regi: Lars Edman och William Johansson Kalén

Speltid: 97 min

Betyg: 3

Filmskaparduon Lars Edman och William Johansson Kalén debuterade 2009 med den uppmärksammade dokumentären "Blybarnen" (visas nu på SVT Play). Filmen skildrade de långtgående hälsomässiga konsekvenserna av Bolidens export av toxiskt slam till Chile under 1980-talet. Sedermera väcktes ett omfattande åtal mot gruvbolaget, en process som nu skildras i uppföljaren "Arica" – där filmskaparna också återvänder till den berörda kuststaden.

"Arica" hämtar sin styrka ur vittnesmål från drabbade, men också ur filmskaparnas eget engagemang i frågan. Lars Edman, själv född i Chile, agerar vägledare och intervjuare, och har genom åren skapat starka band till de medverkande. Filmens stora gåta är Bolidens före detta miljöchef Rolf, som gått från ångerfull i "Blybarnen" till att i "Arica" medverka till företagets försök att trolla bort hela ärendet i juridiska krumelurer. Han framstår här som en i grunden sympatisk man som blir tragisk i sin oförmåga att möta sitt eget och sin arbetsgivares moraliska ansvar. För den oinsatta kan hela den juridiska processen tyckas märkligt världsfrånvänd, mer av ett maktspel än en strävan efter sanning.

"Arica" får sitt driv av motsättningen mellan idealism och cynism; den lilla människan mot det mäktiga företaget. Även om det inte är en stor filmupplevelse som sådan har "Arica" en politisk sprängkraft som få andra svenska dokumentärer.