Drama

Titel: Pleasure

Visas på: Bio

I rollerna: Sofia Kappel, Revika Anne Reustle, Evelyn Claire

Regi: Ninja Thyberg

Speltid: 105 min

Betyg: 3

Premiären av Ninja Thybergs dissekering av porrvärlden sammanfaller med releasen av boken "Såra tukt och sedlighet – Hundra år av pornografi i Sverige". Diskussionen om den svenska sexliberalismen som vid det här laget har pågått i decennier lär återigen vakna – är den en het exportvara eller ett surrogat för frihet som bottnar i konflikträdsla och självhat? "Pleasure" tar en rätt konventionell ställning i frågan – porr och sexuell frigörelse tjänar i filmen som verktyg för att skildra hur det är att vara kvinna i dagens samhälle.

I den rappa inledningen får Bella (Sofia Kappel) på Los Angeles flygplats frågan om hon besöker USA för "arbete eller nöje". Svaret luckras upp mer och mer för varje porrinspelning som hon skriver under på. För att nå stjärnstatus måste hon handskas med opportunistisk konkurrens och själlösa agenter, uthärda våld och ge näring åt den kapitalistiska industri som tillgodoser onlinefetischisternas växande efterfrågan.

 

Ninja Thyberg intresserar sig framför allt för könsroller och maktmekanismer och väljer en klassisk berättarlinje om nedbrytningen av en ung kvinnas moraliska ryggrad i porrindustrins mansdominerade verklighet. Berättarstrukturmässigt är "Pleasure" en besvikelse. För trots att debutanten Sofia Kappel kramar varenda droppe ur sin rollfigur, är Bella paradoxalt nog minst intressant i sammanhanget eftersom karaktärsutvecklingen stannar av och skyms av det balla formspråket och Karl Frids specialskrivna musik.

För några decennier sedan skulle en film om en tjej som vill slå igenom som porrfilmsskådespelare ha ansetts alldeles för djärv och oanständig, den skulle ha kallats skandalös och fått distributionsproblem. I dag framstår den mest som en skildring av en bransch som har det tufft. Ökad porrkonsumtion ställer nya krav och smarta sexleksaker konkurrerar om konsumenternas intresse. Men "Pleasure" är även en påminnelse om att det fortfarande är män som reglerar och drar störst nytta av marknaden.

"Pleasure" är resultatet av ett exemplariskt researcharbete, men den skulle inte lida av att vara mer normbrytande. I stället för den wow-reaktion som jag tror att regissören förväntar sig av publiken, känner jag som Susan Sontag skrev år 1969: "Pornografi är en teater av typer, inte individer."