Familjefilm
Titel: Tottori! – Sommaren vi blev superhjältar
Premiär: 19 mars på bio
I rollerna: Bille Østin, Vega Østin, Thomas Skjørestad
Regi: Silje Salomonsen och Arild Østin Ommundsen
Speltid: 78 min
Betyg: 2
Titelns likhet med en viss japansk kultfilm måste poängteras redan nu. Likheterna stannar inte heller vid själva titeln. "Tottori!" är liksom "Min granne Totoro" (1988) en film där två syskon ställs inför verklighetens hårdhet och finner en magisk fristad i naturen. Systrarna Billie, 5 år, och Vega, 9 år, ger sig ut på hajk med sin pappa då deras mamma har hospitaliserats med utmattningssymptom. Hajken tar en vändning när fadern trillar och syskonen måste hämta hjälp.
Under de inledande minuterna hinner flera varningsklockor ringa: den svenska dubbningen, teveinslagsestetiken plus den kritvita kärnfamiljsmiljön. Efter denna serie välriktade knytnävar mot solar plexus lyckas jag som tittare ändå resa mig för en andra rond. Och så fort protagonisterna ger sig ut i den norska vildmarken blir luften genast lättare att andas.
"Tottori!" är ett familjeföretag där föräldrarna står bakom kameran och deras barn framför. Detta bidrar till en uppsluppen stämning som är filmens största förmån. Annars är det naturlyriken som får en att längta efter att plocka fram Bergans-ryggsäcken ur förrådet. Det största intrycket för stora som små torde vara ett närgånget möte med en älgtjur.
Det är härligt att se barn som klarar saker själva i en film som inte väjer för det mörka eller svåra. Men den brådmogna berättarrösten som serverar liberala floskler blir i längden tjatig intill tortyr. Den påträngande musikläggningen har säkert fin förebild i Karen O:s musik till filmen "Till Vildingarnas land" (2009) – men den saknar dess vitalitet och punkkänsla.
Som helhet ger "Tottori!" ett slätstruket intryck. Dessutom finns en märklig dissonans i filmens socialdarwinistiska patos. Det sista dagens ungdom behöver höra torde vara filmens självhjälpsmotto: "Vill du vara en sådan som ger upp, eller en superhjälte?" Nog vore det bättre om fler gav upp i protest mot sakernas tillstånd. Syskonen borde lämpligen se sin mammas sjukdom som ett tecken på något annat än karaktärssvaghet. "Tottori!" hade tjänat mycket på att avstå sitt självhjälpsbudskap och nöjt sig med den fina kemin mellan huvudpersonerna och kraften i fjällets majestät.
