Den palestinska författaren Adania Shibli, som delar sin tid mellan Jerusalem och Berlin, brukar omnämnas som vår tids mest framstående arabiskspråkiga författare. Förra året var hon flerfaldigt Sverigeaktuell. Under hösten utkom hennes senaste roman "En oansenlig detalj", översatt av Jonathan Morén, som tillsammans med Anna Jansson även har översatt kortromanerna "Beröring" och "Vi är alla lika fjärran från kärleken".
I mars höll Shibli ett digitalt författarsamtal med Morén på Uppsala internationella litteraturfestival, och i oktober besökte hon Stockholm och Malmö. I dessa och andra samtal om författarskapet återvänder hon ofta till skrivandet som ett sökande efter de mest precisa orden, och till språkets centrala roll i en berättelse. Med detta i minnet läser jag "En oansenlig detalj", en kort men av en närmast olidlig anspänning vibrerande roman.
De 150 sidorna rymmer två berättelser som utspelar sig med ett halvt sekel emellan. Den första handlar om ett krigsbrott och bygger på en verklig händelse som utspelade sig under vapenstilleståndet mellan arabstaterna och Israel i augusti 1949. En israelisk pluton stationerad i Negevöknen nära gränsen till Egypten tillfångatog under en av sina räder i öknen en beduinflicka. I militärlägret utsattes hon för en gruppvåldtäkt, varpå hon mördades på befälhavarens order och begravdes i öknen.
År 2003 offentliggjorde en israelisk dagstidning tidigare okända dokument rörande krigsbrottet, och skrev om de straff som de skyldiga i plutonen senare hade dömts till av en militärdomstol. Många av de i dag kända detaljerna kring brottet återfinns i Adania Shiblis berättelse, som utspelar sig under några få dagar och kulminerar med mordet på flickan den 13 augusti 1949.
Datumet är den "oansenliga detalj" som förbinder den första berättelsen med den andra, helt fiktiva. En ung palestinsk kvinna i Ramallah läser en tidningsartikel om krigsbrottet. Hon upptäcker att hon själv är född på dagen 25 år efter att den okända unga kvinnan mördades. Lika impulsivt och kaotiskt som hon beter sig till vardags bestämmer hon sig för att forska vidare i offrets öde. I sitt sökande efter platsen i öknen där brottet en gång begicks, företar hon en riskfylld irrfärd genom zoner som hon som palestinier inte har rätt att vistas i.
Berättarperspektivet växlar från tredje person i romanens första del till en jagberättare i den andra. Adania Shiblis stil är sparsam, sval och sakligt redogörande, med en egen inre rytm. Att detta märks i den svenska versionen visar vidden av Jonathan Moréns översättarinsats. Shiblis grepp är att konsekvent lägga fokus precis vid sidan om det tyngsta och smärtsammaste som berättas.
Ett flertal till synes oansenliga detaljer bildar (ibland övertydliga) röda trådar mellan romandelarna och fyller ut tystnaden mellan det som inte sägs. Romanens gestalter förbli namnlösa, mycket handlar om makten att tala och bli hörd. Dofter och ljud binder samman scenerna och skapar starka associationer. I bakgrunden till det som sker ljuder ofta en hunds återkommande skall och ylande, på ett närmast spöklikt sätt ständigt närvarande romanen igenom.
Jag instämmer i vad som tidigare har sagts om "En oansenlig detalj": oavsett platsen och tiden är det en smärtsamt universell och tidlös roman om sexuellt våld i krig, om avhumaniseringens psykologiska mekanismer och om historiskt minne och glömska.