Drama/Sci-fi

Titel: Memoria

Visas på: Bio

I rollerna: Tilda Swinton, Elkin Díaz, Juan Pablo Urrego

Regi: Apichatpong Weerasethakul

Speltid: 136 min

Betyg: 5

Mitt i natten, när allt är mörkt och tyst, hörs från ingenstans ett aggressivt, metalliskt läte. Den orkidéodlande exilbritten Jessica är i Bogotá för att besöka sin syster på sjukhuset, men blir alltmer upptagen av tankarna på det mystiska ljud som endast hon kan höra. När som helst under sömn, middagar eller stillsamt flanerande slår det till: "DUNK!" Den inom arthouse-filmen allestädes närvarande Tilda Swinton spelar Jessica, som med hjälp av en musikproducent ger sig ut på jakt efter det gåtfulla ljudets källa. Ett sökande som visar sig föra henne i kontakt med än mer oförklarliga mysterium.

Thailändaren Apichatpong Weerasethakul hör till samtidens mest särpräglade regissörer, med en filmografi som är lika delar kontemplativ och omskakande i sin blandning av realism och metafysik. Medan tidigare filmer – som den Guldpalmsbelönade "Farbror Boonmee som minns sina tidigare liv" – knyter an till thailändsk religiositet och folktro, byter han här för första gången kontext och hemisfär.

"Memoria" utspelar sig i Colombia, och regissören skildrar tålmodigt och precist en förflyttning från huvudstaden Bogotás storstadsmyller till en landsbygd som påminner om hemlandets tropiska djungelmiljöer. Flera av motiven är bekanta, och under filmens gång löses gränserna alltmer upp mellan dröm och verklighet, vakenhet och sömn, nutid och historia. Det är en film vars mysterium gradvis växer tills det öppnar upp för möjligheten av andra verkligheter, tidsplan och dimensioner – och som verkligen kräver biografrummets koncentration för att komma till sin rätt.

Som man kanske kan gissa sig till av premissen är detta en film där ljudet spelar en helt central roll. Efter mötet med det obehagliga lätet är ens öron på helspänn – de tar vidöppna in bullrande trafik, dånande åska och det behagliga skvalandet av regntidens återkommande skyfall. Men ljuden leder oss också djupare in mot gåtan i filmens hjärta. Under det suggestiva crescendot framträder ett starkt formulerat ljudminne, som från en annan tid eller verklighet likt havets mäktiga vågor sveper in över nuet.

Som få andra samtidsfilmer bjuder "Memoria" in till en utomvärldslig upplevelse av stora mått, en kontemplativ resa in i ett både vackert och oroande landskap.