Litteratur

Isabella Nilsson

Vårt behov av vers

Ellerströms

"Det må bära eller brista. Och bären brister." En kort strof ur Niklas Rådströms bok "Den helige Antonius frestelser." Den dramatiska formuleringen. Allt satt på ett kort och sedan upplösningen i en tramsig formulering. Att för ett ögonblick skåda ned i tillvarons allvar och mörker – för att sedan överleva det.

Isabella Nilsson kallar det för nonsenspoetik. För två år sedan fick vi förmånen att ta del av hennes egen poesi i "Nonsensprinsessans dagbok". Halsbrytande texter som kastade sig mellan liv och död. I boken "Vårt behov av vers" för hon denna poesi ett stycke vidare. I nio essäer, alla inledda med dikter av författaren Mervyn Peake, presenterar hon ett program för nonsenspoesin. Peakes dikter är översatta av Isabella Nilsson själv med en fri och träffsäker ton.

"Vårt behov av vers" är ett slags metabok om nonsenspoesin, där den beskrivs, förklaras men också tillämpas. En poesi som balanserar på eggen mellan livets motsättningar. Ett nonsensspråk som formuleras, inte för att undvika och prata bort livets bråddjup, utan för att författaren verkligen har varit där – och försökt överleva.

Isabella Nilsson skriver: "Tramsig är den, men förljugen är den inte." Samtidigt händer någon med nonsenspoesin när den blir nonsenspoetik. Världsbilden är uppenbart pessimistisk och tonen får mer cyniska drag. Likväl är nonsens ett oumbärligt redskap för att härda ut, förstå och överleva. Det må bära eller brista – och bären brister.