Drama
Titel: Drottning Margareta
Visas på: Bio
I rollerna: Trine Dyrholm, Søren Malling, Morten Hee Andersen
Regi: Charlotte Sieling
Längd: 120 min
Betyg: 3
Det här med nordiskt samarbete har alltid varit svårt. Så även på medeltiden, då drottning Margareta, även kallad "kung Byxlös", i vad som har kommit att kallas Kalmarunionen, styrde över Sverige (genom detta också Finland), Norge och Danmark. Men det var inte heller på den tiden särskilt enkelt att slå igenom glastaket som kvinna. Hon fick styra genom att vara förmyndare åt sin adopterade son Erik av Pommern. Hennes egen son Olof är död sedan ett antal år tillbaka. Eller? Omständigheterna kring hans död var oklara.
I "Drottning Margareta" möter vi drottningen när hon genom ett svindlande vackert vinterlandskap är på väg till ett riksmöte i Kalmar för att förmå länderna att bidra till en gemensam "statlig" armé. Alla som har studerat den gemensamma nordiska försvarshistorien vet hur trögt det kan vara. Även år 1402 fanns många viljor och fraktioner. Det är oerhört viktigt för Margareta (Trine Dyrholm) att visa på legitimiteten för sitt styre då även tyskarna konspirerar för att bryta upp den starka allians som Norden kan bli.
Vad hon minst av allt behöver just nu är att en ung man dyker upp som säger sig vara hennes son Olof och därmed den rättmätige kungen. Pretendenten är märkt av inspärrning och vanskötsel och hans presumtiva mamma har svårt att känna igen honom. Är detta en bedragare eller verkligen hennes avkomma?
Trine Dyrholm är perfekt i rollen som mamma och pressad drottning och man lider med henne. Käbblet och intrigerna på riksmötet känns igen från de flesta stora konferenser, lite mer dödliga här dock. Filmens kärna är ändå en mors vånda inför ett i högsta grad livsavgörande beslut. Om Olofs historia är sann måste makten göras om – men till vilket pris? Är han däremot en bedragare måste han avrättas.
"Drottning Margareta" är den danska regissören Charlotte Sielings första långfilm, men hon har ett gediget förflutet inom tv-serier som "Brottet", "Borgen" och "Bron". Filmen är välspelad och många av de nordiska stornamnen dyker upp i små och stora roller. Miljöerna är fint fångade och påkostade, och dramat är lika spännande som det är tragiskt. Ändå fattas det där lilla extra som måste till för att lyfta en historisk film, "inspirerad av verkliga händelser", till nästa nivå.
