Litteratur
Ottessa Moshfegh
Ett år av vila och avkoppling
Övers. Alva Dahl
Modernista
I nya roman "Ett år av vila och avkoppling" skildrar den amerikanska författaren Ottessa Moshfegh en ung kvinna som bestämmer sig för att sova bort ett år av sitt liv. Denna märkliga historia utspelar sig under ett drygt år från juni år 2000 och fram till hösten 2001, där elfte september-attackerna utgör berättelsens bortre gräns.
Den unga kvinnan har inget namn. Kanske är hon snarare tänkt som ett typfall inom den amerikanska medelklassen, och i synnerhet dess New York-variant, vars hetsiga jakt efter framgång vi såväl känner igen från Candace Bushnells, Lauren Weisbergers, Matthew Weiners eller David Schicklers New York-skildringar.
Huvudpersonen är självsäker, mer än väl medveten om sitt fördelaktiga utseende och van vid att se omvärlden som en enda stor leverantör av varor och tjänster. Hennes vänskap med gamla collegekamraten Reva, liksom hon själv fast i New Yorks statusjakt och den enda som bryr sig om henne, präglas av ett slags hatkärlek.
Vi får inte någon direkt förklaring – men en del tydliga ledtrådar – till varför hon, som har en examen från ett fint universitet, ekonomiska tillgångar och ett eftertraktat arbete på ett konstgalleri, börjar glida in i ett tillstånd av tilltagande sömnighet. Men om sömnen är ett problem så är den i hennes ögon också lösningen.
När hon bestämmer sig för att sätta livet på sparlåga, för att i sin lägenhet på det välbärgade övre östra Manhattan ostört få sova i ett helt år, tror hon sig ha full kontroll över sitt sömnprojekt. I stället blir det en självdestruktiv resa genom en värld av tung psykofarmaka; ett lika obekymrat som sammanbitet frosseri i olika sömnmedel som hon lurar till sig genom att manipulera sin inkompetenta psykiater. Livet på gränsen mellan sömn och dåsighet börjar dessutom bjuda på obehagliga överraskningar; är det hon själv eller någon annan som i hennes ställe fattar en del märkliga beslut?
Liksom i debuten "Eileen" visar Moshfegh att hon är en skicklig berättare. Den rappa och osentimentala stilen och den jämnhöga spänningen gör att romanen pendlar mellan en psykologisk thriller och en bitter samtidsskildring. Men som roman om psykisk ohälsa når den aldrig bortom den nötta berättelsen om att överkonsumtion, kroppshets och alltför många valmöjligheter gör människor olyckliga.