Man kan lugnt säga att Knut Oscar Broady (född Brundin) var en ovanlig man. Född i nådens år 1832 i Uppsala tillhörde han de där maskrosbarnen som trots mycket tuffa omständigheter höjer sig över svårigheterna – och som dessutom kan tillskansa sig och bevara en djupt rotad humanism och människokärlek. Egentligen skulle han inte behöva broderas ut i en roman – verkligheten räcker långt nog. Men som tur är har inte Ola Larsmo nöjt sig med vad han har kunnat forska fram. Som han skriver i efterordet till den nästan 600 sidor långa romanen: "Detta är en roman som växer på ett verkligt liv som murgröna växer på en ek. [...] Om den verklige Knut Oscar Broady [...] återstår att skriva en riktig biografi."
Ändå kan vi nog inte komma Broady närmare än i "Översten". Likt Larsmos succéroman "Swede Hollow" (2016) handlar den om svenskar som utvandrar till USA på 1800-talet. Broady växte upp i Uppsala och senare i Stockholm. Han var den ende överlevande i en stor syskonskara. Så småningom gick han in i det militära och gjorde bra ifrån sig. Han bestämde sig dock tillsammans med sin första hustru Charlotta för att utvandra till USA. Men under resan över havet avlider hustrun och deras nyfödda barn. Ännu en stor sorg och ett av de många avsked som präglade Broadys liv.
Efter ett antal turer i det nya landet utbildade sig Broady till pastor och skulle just ta examen när det amerikanska inbördeskriget bröt ut. Han ombads att ta befäl över ett kompani och gav sig 1861 ut i kriget på unionens sida. Han sårades två gånger men överlevde och blev till slut överste. Ola Larsmo skildrar allt initierat och levande – inte minst själva kriget. Det känns ofta som att läsaren är på plats i detta vansinne, särskilt som det boken igenom är Broady som för ordet.
En stark drivkraft för Broady att delta i kriget var att han var en hängiven motståndare till slaveriet. Han menade att inte minst religionen gav svaret på alla människors lika värde. Broady är en duktig officer och erbjöds efter kriget en plats högt upp i hierarkin i den amerikanska armén. Han avböjde dock för att satsa på sin nya familj och kyrkan – hängiven baptist som han var. Efter några år övertalades han att återvända till Sverige där han blev det nyöppnade Betelseminariets förste rektor. I Sverige blev han en viktig förkämpe för de framväxande folkrörelserna i både frikyrkan och nykterhetsrörelsen. Han fick ett för tiden ovanligt långt liv och avled ett par månader före sin 90-årsdag 1922.
Ola Larsmo återskapar verkligen denne Knut Oscar Broady. Han blir levande och griper tag ordentligt med sitt livsöde och sin starka humanism. Det är inte första gången som Larsmo visar vilken suverän stilist han är och även hans stora empati slår igenom i berättelsen. "Översten" är en roman som trots sitt stora omfång är mycket svår att lägga ifrån sig. Det blev ett par riktigt sena kvällar för att få veta hur det skulle gå för den kämpande Broady.
Möjligen blir kanske Broady alltför idealiserad av Larsmo. Han är så mångsidig: religiöst kunnig och duktig talare, skicklig militär, god make och far, nykterist och människorättskämpe. Jag kan emellanåt önska att han ska göra något som tar ned honom en aning från piedestalen – men icke. Jag får väl kapitulera och se Broady som en idealbild som kanske ändå ligger nära verkligheten. Och som mer än bara murgröna på en ek.