Tag och skriv! Uppmaningen kommer frÄn författaren och journalisten à sa Linderborg i antologin med samma namn, dÀr 14 svenska författare delar med sig av rÄd, vÄnda, varningar och uppmuntran till skrivandet.
Titeln Àr som en anspelning pÄ nattvardens ord: Tag och Àt. Ett inkarnationens mysterium dÀr ordet blir kött. Varje författares lidande och utmaning; att göra orden levande, gestalter och miljöer verkliga och berÀttelsen trovÀrdig.
Alla författare i antologin pendlar i sina texter mellan det praktiska och det ofattbara i skrivandet. Andrea Lundgren liknar sig sjĂ€lv vid en grĂ€vling som kryper ned i sitt gryt för att fĂ„ till orden. Klas Ăstergren talar om att förhĂ„lla sig till en livskĂ€nsla, nĂ„got som ligger utanför författarens egen kontroll. Författaren Ă€r ocksĂ„ lĂ€sare av sin egen text. Kristoffer Leandoer Ă„ sin sida rĂ„der författaren att glömma, ljuga och vara en smula galen.
Antologin Àr uppdelad i tre underrubriker; hantverket, genrer och författarlivet, vilket nÀstan kÀnns överflödigt eftersom bokens författare rör sig fritt mellan skapandets olika teman och förutsÀttningar. En del texter Àr mer fokuserade pÄ sÀrskilda Àmnen. Annika Norlin lyfter fram en utmaning kring lÄtskrivande som jag förut aldrig har reflekterat över: En bok lÀser man en eller tvÄ gÄnger. En lÄttext ska hÄlla för hundratals omtag.
Stina Stoor beskriver i en gripande text hur oerhört plÄgsamt och svÄrt det kan vara att skriva den andra boken, efter en makalös debut. DÄ man har blivit frÄntagen det privata och plötsligt ska prestera i offentligheten. Sven Olof Karlsson utgÄr frÄn landsbygdens perspektiv, men dras med det tröttande begreppet "medelklass" som en förvirrande motbild.
à sa Linderborg granskar och försvarar sin egen och andras autofiktion, det vanskliga i att berÀtta om inte bara sitt eget utan Àven sina nÀrstÄendes liv. En genre som i dag blir alltmer ifrÄgasatt. Majgull Axelsson berÀttar humoristiskt om hur den egna texten börjar gÀcka henne och leka tafatt pÄ ett okontrollerbart sÀtt. Som att irra runt i en stad med en diffus karta i handen, hamna i ÄtervÀndsgrÀnder för att till slut hitta en piazza utan att sjÀlv riktigt veta hur man kom dit.
Gemensamt för samtliga författare Àr denna rörelse frÄn praktiska rÄd till vördnadsfullt betraktande av nÄgot som de sjÀlva inte riktigt kan förklara men ÀndÄ bekÀnner sig till. Skrivandet framstÄr som nÄgot oförklarlig. Kanske kan man tala om skrivandets helighet?
Varför överhuvudtaget skriva? Vad finns dĂ€r att vinna utöver sin egen berömmelse? Klas Ăstergren ger skrivandet ett syfte och en mening som strĂ€cker sig lĂ€ngre Ă€n utmĂ€rkelser, författarsamtal och sĂ„lda upplagor. Litteraturens existens, menar han, handlar om "att skĂ€nka tröst, ge upprĂ€ttelse och i nĂ„gon mĂ„n lindra mĂ€nniskolivets grymma predikament".
Bokens författare problematiserar samtidigt som de uppmanar lÀsaren att bli en del av deras kollektiv. Det finns ett skenbart lÀttsinne i att skriva, en idé om en text som liksom hittar fram av sig sjÀlv, men samtidigt krÀvs ett oerhört komplext sammanhang för att detta ska kunna ske.
För mÄnga av oss Àr det nog bÀst att stanna kvar i texten som lÀsare. Lika sÀkert kan denna bok locka en och annan att bli dess skapare. "Tag och skriv!" Àr som en vÀgvisare i en folksaga. LÀsaren varnas för det som vÀntar samtidigt som hon bjuds in till ett stort Àventyr.