Trettioårskris som höjer sig över alla klichéer

Den norske regissören Joachim Trier har gjort sin hittills bästa film. "Världens värsta människa" är en både intim och episk berättelse med ett samtida Oslo som spelplats.

Renate Reinsve ingjuter nerv och närvaro i krisande Julie i Joachim Triers film "Världens värsta människa", som är sista delen i regissörens Oslo-trilogi, vilken inleddes med "Reprise" (2006) och "Oslo, 31 augusti" (2011).

Renate Reinsve ingjuter nerv och närvaro i krisande Julie i Joachim Triers film "Världens värsta människa", som är sista delen i regissörens Oslo-trilogi, vilken inleddes med "Reprise" (2006) och "Oslo, 31 augusti" (2011).

Foto: Oslo Pictures/Triart

Recension2021-11-19 06:50
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Drama/Komedi

Titel: Världens värsta människa

Visas på: Bio

I rollerna: Renate Reinsve, Anders Danielsen Lie, Herbert Nordrum

Regi: Joachim Trier

Speltid: 121 min

Betyg: 4

Pittoreska huslängor samsas med oljepengarnas samtidspalats i stål och glas under ändlöst ljusa sommarnätter – genom Joachim Triers löst sammanhållna Oslo-trilogi har den norska huvudstadens skiftande ansikten tillåtits breda ut sig på filmduken. Här som fond för en episk berättelse i intimt format som kretsar kring Julie, en kvinna i 30-årsåldern vars försök att "hitta sig själv" alltmer har börjat likna en livsstil.

Julie är en högst samtida gestalt; impulsiv, obeslutsam och ständigt lika osäker på såväl sig själv som på andra, velar hon mellan utbildningar och relationer. Vad som lätt kunnat bli en klichébild av en ung modern kvinna lever dock upp i Renate Reinsves med rätta Cannes-belönade gestaltning. Flankerad av bland andra Trier-favoriten Anders Danielsen Lie ingjuter hon nerv och närvaro i en gestalt som hela tiden står i händelsernas centrum, och hon behärskar till fullo filmens skiftningar mellan humor och allvar.

Joachim Trier har tillsammans med parhästen Eskil Vogt behållit det litterära anslag som har präglat manusen till trilogins tidigare delar – här främst accentuerat genom en kapitelindelning som tillåter experiment med temperament och stilgrepp för att gestalta olika sidor av Julies liv. Vad som börjar i den romantiska komedins tecken expanderar så småningom bortom genrerubriker för att helt enkelt bli en berättelse om livet, gestaltad i lyhört skiftande tonlägen.

Det märks att Trier har strävat efter att göra en samtidsskildring av rang, och referenser till metoo och klimatmedveten konsumtion kan ibland kännas väl uppenbara. Samtidigt finns här ett sätt att skildra relationer och mänskligt samspel som träffar rätt och lyckas ge uttryck åt nyanser bortom samtidsplattityderna.

"Världens värsta människa" är varken originell eller perfekt, snarare är den liksom sin huvudkaraktär en smula obalanserad och nyckfull. Men Joachim Trier gör brett tillgänglig film på ett intelligent och engagerande sätt, och "Världens värsta människa" kan mycket väl vara hans mest fängslande film hittills, med sin nyansrika skildring av relationer och livskriser. Den är i slutändan även hans bästa.