Roman
Hannes Fossbo
Öbarn
Weyler förlag
I en gatukorsning i centrala Stockholm sneglar berättaren i Hannes Fossbos roman "Öbarn" upp mot Ulf Lundells gamla lägenhet och tänker, troligen nostalgiskt, på en passage i någon av dennes romaner från 1990-talet. En där huvudpersonen känner ett tvingande behov av att ta sin Chevy Blazer och köra längs Värmdös småvägar så att gruset sprätter.
Den meningen utsäger vad läsaren redan märkt vad gäller litterära preferenser. "Öbarn" är på många sätt en återuppstånden "Jack" – Lundells debutbok från 1976. Något mer sammanhållen, samtidigt utan Lundells dynamiska hedonism.
Fossbo kan onekligen berätta, ändå far berättelsen honom ur händerna. 1990-talet blir en rekvisitasamling, insvept i alkoholdimmor. Huvudpersonens fyllor är både måttlösa och kontrollerade. Och detaljrikt återgivna. Platsen är Värmdö utanför Stockholm för 30 år sedan, interfolierad med medelklassliv av dags dato. En förlorad far och hans son som marinerar livet i öl.
Värmdö var tydligen ett spritdränkt reservat där tillvaron var masonitenkel. Den materiella standarden består av ombyggda sommarstugor och en ändlös rad Volvo 142. Detaljskärpan är imponerande, lika precis som i en noggrann tv-serie. Och tempot är effektivt, oavsett tidsskikt.
"Klasstillhörighet" lyder förlagstexten – och för all del, men varför utesluta fördjupning? Romanen fortsätter sin upprepning, de korta scenerna glimrar och tablåerna imponerar. Att själva berättelsen står still, det borde kunna åtgärdas till nästa bok.