När de första ryktena om en kolerapandemi började spridas i Toscana isolerade han sig på eget bevåg i sin bostad i italienska Massa. Själv var han 81 år, och koleran, som han redan visste drabbade de äldsta värst, "var nyckfull, orättvis och skoningslös". Nu hade han hållit sig inomhus i månader, och genom fönstret beskådat stadens liv i skuggan av farsoten, en skenbar normalitet som runt omkring i Europa redan förbyttes i panik och politiskt missnöje.
Associationerna till vår egen tid är givna i inledningen till "Två pistoler". Men det är inte en roman om en pandemi, utan om den svenske hovmannen Adolf Fredrik Munck (1749–1831). Munck är mest ihågkommen för att handgripligen ha hjälpt Gustav III och hans gemål, danskan Sofia Magdalena, att nio år efter bröllopet äntligen genomföra deras första samlag. Muncks insats var därmed avgörande för att kungaparet skulle kunna säkra tronföljden. För detta förärades han överdådiga tackgåvor från drottningen och en rad olika titlar och befattningar av kungen. Efter en turbulent karriär vid hovet, som efter Gustav III:s död resulterade i landsförvisning, levde Munck i många år ett förmöget liv i Toscana.
I "Två pistoler" möter vi den åldrade och utblottade Munck som på tröskeln till döden summerar sitt liv. Somligt ska bekännas, annat ska förtigas. Att det var på kungens order som Munck under ryska kriget 1788–1790 lät pränta falska sedlar bör kanske följa med i graven. Ryktena om att Muck skulle ha varit fader till kungaparets förstfödde son har han ännu tid att antingen definitivt vederlägga – eller bekräfta. I trotjänaren Ytterberg finner Munck en tålmodig och uppmärksam enmanspublik för sina monologer.
Inuti ramberättelsen om Muncks sista år i livet finns även historien om Gustav III:s äktenskap och om hans maktkamp med änkedrottningen Lovisa Ulrika. Denna berättelse är i stort sett densamma som i Klas Östergrens manus till tv-pjäsen "Gustav III:s äktenskap" (2001). I själva verket har författaren inkorporerat stora delar av manuset i romanen, bitvis ordagrant.
Ämnet ligger rätt i tiden; "Två pistoler" utkommer i princip samtidigt som Margareta Beckmans bok "Det låg ett skimmer över Gustavs dagar" och Claes Rainers biografi över Sofia Magdalena. Som fiktion kan "Två pistoler" ta sig större friheter, men redan Östergrens tv-manus räknades av Johannes Heuman (Respons 5/2020) till de mer historiskt trogna skönlitterära framställningarna av Gustav III:s äktenskap.
I romanen pareras förhållandet mellan fiktion och fakta skickligt när vi vet att Munck med sin berättelse i första hand vill säkra sitt eftermäle. Muncks liv tycks vara lika starkt sammanvävt med kungens som Thomas Cromwells sägs vara med Henrik VIII:s i Hilary Mantels historiska romansvit. När monarken varken klarar av krig eller äktenskap utan sin förtrogne uppstår en livsfarlig illusion om en maktbalans.
Den kung som Munck minns är en viljelös make, men också en krigare och en lynnig monark som tror sig enväldigt härska över såväl tiden som vädret. Som dramatiker och beskyddare av de fria konsterna lyser Gustav III helt med sin frånvaro. Men när allt kommer omkring är "Två pistoler" inte bara historisk fiktion, utan även en vemodig berättelse om den världsliga ärans obeständighet, och om livets annalkande bokslut. Alltsamman klätt i en svindlande vacker och tidstrogen språkskrud.