Den poetiska modernismen i USA brukar indelas i två epoker: Eliots period och Williams period. Efter publiceringen av "Det öde landet" 1922 kom T.S. Eliot att dominera amerikansk poesi i tre decennier. På 1950-talet återupptäckte beatpoeterna William Carlos Williams som sedan påverkade flera generationer av amerikanska poeter ända fram till våra dagar. Han var vän med Allen Ginsberg och skev förordet till "Howl" – beatgenerationens bibel.
Eva Ribich och Charlotte Jungs översättning av ett urval korta dikter av Williams kan ses som en nyintroduktion av hans poesi i Sverige. Det är glädjande och välkommet. 1974 kom "Dikter" översatt av Stewe Claeson och Åke Nylinder. Men boken är svår att få tag på.
Till skillnad från Eliots intellektuella och lärda poesi handlar William Carlos Williams diktning om livet i USA och den amerikanska erfarenheten. Han använder sig av ett enkelt talspråk och dikterna återger oftast människor, händelser eller föremål i vardagen. En känd dikt är titeldikten i Eva Ribichs och Charlotte Jungs urval – "Den röda skottkärran". Den bygger på en snabb iakttagelse och illustrerar väl Williams poetiska metod, en sorts objektiv lyrism.
så mycket att bära
för
en röd skott-
kärra
täckt av regn-
vatten
vid de vita
kycklingarna
Radbrytningen och strofindelningen dramatiserar själva perceptionsprocessen. Det gör att läsaren inte bara blir delgiven iakttagelsen utan även på sätt och vis upplever den. Läsaren blir poeten. Samtidigt finns många bottnar i texten. Den har tolkats på de mest skilda sätt.
I likhet med Walt Whitman kan William Carlos Williams beskrivas som poesins store demokrat. Han gjorde sig till tolk för det amerikanska folket och samhället. Men han kunde även vara kritisk mot vissa aspekter som kapitalismen och de sociala klyftorna. Avsaknaden av allmän sjukvård engagerade honom speciellt som läkare. På 1950-talet ledde hans radikala åsikter till att han svartlistades och anklagades för att var kommunist.
Williams var en mycket produktiv författare. Han skrev inte bara poesi utan även romaner, noveller, essäer, pjäser och en självbiografi. Men han är mest känd för sin diktning, som består av korta dikter, längre dikter och verket "Paterson". Det är ett amerikanskt epos om staden Paterson som publicerades i fem delar mellan åren 1946 och 1958. Paterson bygger på Williams hemstad Rutherford i New Jersey där han var verksam som distrikts- och barnläkare.
"Den röda skottkärran" är en underbar bok. Översättningen flyter fint, även om det blir lite knaggligt ibland. Boken ger en bra bild av William Carlos Williams som författare av korta dikter med exempel ur nästan alla hans böcker. Det är bara att hoppas att Eva Ribich och Charlotte Jung vill gå vidare och översätta några av de längre dikterna, till exempel "Asphodel, that greeny flower". Dikten är riktad till Williams fru Flossie efter ett långt äktenskap. Första delen ingår i Claesons och Nylinders urval från 1974.
Williams var intresserad av konst och skrev konstkritik. I början av sin karriär målade han och hade planer på att bli konstnär. Det var därför ingen tillfällighet att hans sista diktsamling fick titeln "Pictures from Brueghel", utgiven 1962. Året därpå dog Williams 79 år gammal. Postumt tilldelades han Pulitzerpriset.
Man blir glad och positiv av att läsa Williams dikter. Det behövs verkligen i dessa dystra coronatider.