Yakari en fortsatt trevlig bekantskap

Omsorgsfullt animerad film om djurvännen Yakari vinner på sina finstämda naturskildringar och sitt rara berättande.

Trots en viss kulturell okänslighet blir "Yakari" en fin barnfilm.

Trots en viss kulturell okänslighet blir "Yakari" en fin barnfilm.

Foto: Studio S

Recension2021-08-20 07:10
Det här är en recension. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Barnfilm

Titel: Yakari: Djurens bästa vän

Visas: på bio

Svenska röster: Orlando Wahlsteen, Nick Atkinsson, Norea Sjöquist 

Regi: Toby Genkel, Xavier Giacometti

Speltid: 83 min

Betyg: 3

Yakari är en äventyrslysten liten Siouxpojke som drömmer om att rida på den snabbaste av alla vildhästar: Lilla Åskan. När han en dag hamnar på villovägar finner han till sin hjälp att han kan kommunicera med alla djur, tack vare en gåva från hans totemdjur. Kan han vinna Lilla Åskans förtroende, och kan djuren hjälpa honom att hitta hem?

Karaktären Yakari syntes för första gången i seriealbumformat 1969, och har sedan dess figurerat i såväl seriealbum som tv-serier. Och visst finns en del som känns föråldrat – som tropen om urfolket som lever primitivt och i samklang med naturen. Eller för den delen hur Yakari är animerad, märkligt karikatyrlik och platt. Kulturell stereotypisering värd att problematisera? Javisst, men på det hela taget ändå ganska oskyldig. 

”Yakari” är i första hand en rar berättelse om djur och natur som lär komma en barnpublik väl till pass. Dramaturgin är något riktningslös, men räddas upp av det behagliga tempot och de mestadels vackra animationerna. Inte minst landskapen är tilltalande. För den som letar efter något bortom Disney så är den franska animationstraditionen som regel att lita på, och även ”Yakari” är ett välkommet tillskott till ett barnfilmsutbud annars så präglat av kommers och övermättat bildspråk.