Noveller
Zadie Smith
Grand union â BerĂ€ttelser
Ăvers. Niclas Nilsson
Albert Bonniers förlag
Zadie Smith kastar sig i "Grand union" frĂ„n autentiska hĂ€ndelser till fiktiva, frĂ„n New York till London och frĂ„n nutid till framtid. Men oavsett Ă€mne, miljö eller tid sĂ„ glöder och brinner hon â inte minst i det blixtrande sprĂ„ket, dĂ€r humorn ges utrymme oavsett Ă€mnets svĂ€rta. Dubbelmoral, livslögner och dödligt vĂ„ld mot svarta hör till det som hon skriver om.
Novellerna "Downtown" och "Kelso dekonstruerad" tar upp det sistnĂ€mnda. I "Downtown" rĂ€knar Smith upp namnen pĂ„ nĂ„gra av dem som har dödats av amerikansk polis och i "Kelso dekonstruerad" utgĂ„r hon frĂ„n en verklig hĂ€ndelse nĂ€r den svarte snickaren Kelso Cochrane dödades av ett gĂ€ng fulla vita ungdomar i London en majnatt 1959. Med raseri lyfter Smith fram denne unge pojke ur glömskan â hans drömmar och vardag. Raseriet Ă„terfinns i flertalet texter. Till exempel i den om de hundratusentals tuppkycklingar som alla dagar fĂ€rdas pĂ„ löpande band för att malas ned levande.
"Gran union" Ă€r inte bara "berĂ€ttelser" â som undertiteln vill pĂ„stĂ„. Vare sig novellerna utspelas i en urmodig korsettaffĂ€r eller pĂ„ en banal spansk badort kan man vara sĂ€ker pĂ„ att Zadie Smith alltid vill nĂ„got mer Ă€n att bara berĂ€tta en historia.
"Skaffa en hund!" ges som rĂ„d till deprimerade. "Stick!" uppmanas kvinnorna i sedan lĂ€nge stendöda Ă€ktenskap. En av dem som har fĂ„tt nog efter 29 Ă„rs Ă€ktenskap Ă€r Marie i novellen "Stor vecka" â en fantastisk minitragedi om en livslögn. Huvudperson Ă€r Maries make Mike. NĂ€r Marie begĂ€rt skilsmĂ€ssa nafsar den totala meningslösheten Mike i hasorna medan han som ett mantra upprepar vilken lycklig familj Marie och han och deras tre söner alltid har varit â och Ă€nnu Ă€r.
Kusligt bra Ă€r ocksĂ„ novellen "Precis rĂ€tt". HĂ€r möter lĂ€saren Cassie, en smart flickunge lĂ€tt att ta till sitt hjĂ€rta. Hon sitter vid teven dygnet runt och har aldrig lĂ€st en bok men slĂ„r med lĂ€tthet medlemmarna i pojkvĂ€nnen Donovans kvasikulturella familj. SvĂ€rmor Polly fladdrar omkring och Ă€r sjĂ€lfull och ringaktar sin fantasilöse man och binder sonen till sig med jĂ€rnband. NĂ€r Cassie har stuckit tröstar Polly sonen med att flickan var vĂ€rdelös. Slutorden Ă€r: "Folk hittar sin naturliga nivĂ„... Du ska fĂ„ seâŠ" SĂ„ isande hemskt! För det Ă€r sin egen taffligt tomma tillvaro Polly syftar pĂ„ som lĂ€ngtans mĂ„l.