Bakom filmen står den anonyme mästerregissören Peter Weir. han har bland annat gjort Truman show, Döda poeters sällskap och Moskitkusten. nu har han filmat Patricks OŽBrians romaner om den engelske sjöfararen Lucky Jack Aubrey.
Året är 1805 och Jack har fått uppdraget att spåra den franska Fregatten Anchor utanför Sydamerikas östkust. Men engelsmännen går i en fälla och lyckas med nöd och näppe klara skeppet och hålla sig flytande. Sen börjar jakten och rävspelet.
Samtidigt får vi följa stämningarna ombord. Sjömansskrock som gror bland mannarna och växer sig farligt nära myteriets gräns, vardagen för besättningen under rytande stormar, hetta och torka och isande kyla.
Russel Crowe dominerar. Förstås. Han brukar göra det oavsett om han är gladiator i det eviga Rom eller schizofren nobelpristagare. Sak samma som pliktrogen sjökapten. Hans känsla göra att han inte faller i klichéfällorna. Och scenerna där han och vännen skeppsläkaren Stephen Maturin, spelad av Paul Bettany, spelar cello och fiol tillsammans i kajutan och för starka dialoger om maktstrukturer och civiliserat beteende.
Men det är klart att här finns också saltstänk, krutdoft och dånande kanoner och blodiga sablar. Jakten slutar efter kanske två timmar med en våldsam och blodig uppgörelse. Om den nu slutar där, det vet man aldrig.
Filmen är över två timmar, men känns aldrig särskilt lång. Det och det varierande innehållet och lysande skådespeleri hos Russel Crowe och minst lika bra av Paul Bettany gör att det blir en fyra.