Effektspäckad mutantaction

Det är över 20 år sedan serietidningsläsare i Sverige fick stifta bekantskap med Marvels mutanter. Då på 1980-talet blev den tecknade pappersversionen populärare än till och med Spindelmannen.

Fortsättning på X-men 2
Grundhandlingen i tredje filmen är att människorna fortfarande är rädda för mutanterna. Därför har ett "botemedel" tagits fram som gör mutanterna till "normala" människor. Den diktatoriske mutanten Magneto utnyttjar den förvirrade situationen som uppstått i de olika mutantlägren. Hans mål är att mutanterna, under hans ledning, ska styra jorden. Huvudspåret i berättelsen är dock hur allting går snett när mutanten Jean Grey återuppstår.
Grey (Famke Jansen) blir i och med uppståndelsen universums starkaste varelse - fågel fenix. Det sorgliga med filmen är att den går på direkt när hon blir den mörka varianten av fågel fenix, den variant av fågeln som äter, genom att suga ur allt liv från levande varelser.

Ok, bättre, bra
X-men 1 var blek, men spelade in till räckligt med pengar, så att X-men 2 kunde ha avancerade specialeffekter. I tredje filmen om mutanterna har ännu krut lagts på specialeffekter. Den onda mutanten Magneto bryter med sina unika krafter loss hela Golden Gate-bron samt gör skrot av en fångtransport vid ett fritagningsförsök. Dessa specialeffekter är riktigt snygga.

Sevärd trots allt
I X-men 2 skymtas en av medlemmar i Helvetsklubben. Det gav föraningen om att biobesökare år 2006 skulle få se X-men och fenix bekämpa Helvetesklubben. Men klubben är inte med över huvudtaget. Inte heller striden då X-men försvarar Grey, för vad mörka fenix ställt till med. Filmakarna har bara inspirerats av upplösningen den ursprungliga berättelsen om Grey och fenix.
Förutom att de två viktigaste episoderna inte finns med, saknas även en mycket väsentlig specialeffekt. Var är jättepippin av eld när Grey går till attack?
Trots att före detta serieläsare kommer att bli besvikna, bjuder filmen på många andra imponerande specialeffekter, en hyfsad berättelse och en massa action.