För när det väl drivs ut på son spets är det egentligen inte så där förbaskat stor skillnad. Nog om det. "Mastermind" som just nu rullar som bäst på vita dukar runt om i landet är bitvis vansinnigt spännande. En sån där stressspänning som driver på så det ä så man vill studsa upp och ner i fåtöljen, och man tänker; "Nej, för f-n skit i sockret, hon är ju i livsfara... och "svara för h-e inte i telefonen...."
Men samtidigt finns det brister. Manuset innehåller stora gluggar där trovärdigheten bara slukas och försvinner. Det ska inte vara så lätt att så direkt leka med och styra polisens agerande. Till exempel. Inte så nära och direkt inpå. Sen finns här tydliga vibbar från amerikanska "Seven" från mitten av 1990-talet. Här handlar det om en besatt mördare som i högsta grand riktar in sig på Wallander och hans kollega Martinsson. Familjerna drabbas skoningslöst.
Skådespelarna gör förvisso en riktigt bra instats. Inte minst Michael Nyqvist, som gästspelar i den här filmen. Ändå hade det kanske gått att göra än mera av de känslomässiga och personliga reaktionerna hos poliserna. Men spänningen har prioriterats, och det slår som sagt mycket väl ut i sig, så det är med blandade känslor jag ändå dömer "Mastermind" som den bästa Wallanderfilmen hittills i nya omgången. Men högre än en starkt trea kan det aldrig bli.