Styrkan ligger i skådespelarinsatserna

Det börjar med ett bröllop i nära vänners sällskap där brudparet röjer hemligheten att de träffats på "nätet". Den sökande, längtande och många gånger svikna Lisa får uppmaningen att ge dejtingsiterna en chans. Hon är ju någonstans i livets mitt och det borde väl ändå snart vara dags för henne. På allvar. Hon har svårt att veta vad hon vill. Se vad hon egentligen söker efter. Det ger några i och för sig ganska träffande och roliga klippscener med dejtdialoger. Sen dyker den gedigna Caspar upp. Han tycks ha det mesta hon behöver. Men än är han i London, än i L.A?
Under tiden dras hon med relationerna med sina vänner. Och deras relationer. Någonstans mitt i ställs Lisas nykläckta kärlekslycka och bästa vännen Veras livssituation på sin spets ungefär samtidigt. Där hade dramatiken kunnat skruvats upp och filmen hade kunnat få ett mera levande och djupt innehåll. Nu blir det tyvärr mest förvirrat och rörigt, och samtidigt förutsägbart. En slags betraktelse över avigsidorna med nätet som kontaktsök för den kärlekstörstande. Men en ganska given sensmoral. Behållningen är skådespelarinsatserna. Överlag mycket bra och Amanda Ohms ska ha det högsta betyget.